So long
Den här känslan jag känner nu önskar jag att ingen någonsin behöver känna. Jag mår så jävla dåligt så jag kan inte ens sätta ord på det. Jag har sådan ångest att jag inte kan göra något annat än att stirra i taket eller vagga monotont fram och tillbaka.
Jag är ensam, övergiven och totalt maktlös i mitt egna liv. Jag är en slav under ångesten och min trasiga själ.
Jag är ärlig, jag klarar inte mycket mer. Min gräns är överskriden och jag tar emot vilken hjälp som helst av vem som helst så desperat är jag.
Om det är så illa som jag befarar så kommer jag skita i allt på riktigt. Det är över då på så många fler sätt än ett.
Det finns inget mer att göra, inget mer som någon kan göra.
Kommentarer
Trackback
