September någon gång

Tårarna vill inte ens komma fram, jag känner mig helt avtrubbad. 
Pyret är inte borta, inte än men det är nära nu. 
Livet är tuffare än på länge nu, kanske jobbigare än någonsin. Man kan inte tvinga någon att ta hänsyn till det men man kan ju hoppas. 
Jag vill inte beklaga mig men jag vill förklara mig varför jag kanske inte kommer svara, varför jag kanske inte kommer orka. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0