Not everyone
Nu vet jag tydligare än någonsin vilka mina riktiga vänner är.
Jag är glad och lättad på vissa sätt men otroligt besviken på andra.
Jag ger oftast människor som inte förtjänar det för många chanser. Jag är en känslomänniska helt enkelt och tycker jag om och bryr mig om någon så ställer jag upp no matter what. Jag måste lära mig att sluta med det, jag är värd mer än så och varför ska jag medvetet såra mig själv när jag inte måste?
Äh, vad fan inbillar jag mig själv egentligen? Jag kommer alltid vara lika godtrogen ändå.
Finns det en bra sak jag kan säga om mig själv så är det att jag är omtänksam och empatisk. Det spelar ingen roll vem det är eller när det är eller vad det gäller så skulle jag alltid ställa upp. Även om jag själv skulle må så dåligt att jag inte ville vara med längre. Det är helt enkelt sådan jag är. Jag måste dock inse och förstå att inte alla människor fungerar likadant.
Sen har jag typ tre miljoner dåliga egenskaper också så ingen tror att jag ligger här i skrivande stund och har höga tankar om mig själv.... ;)
Kommentarer
Trackback
