Life as I know it
Alltså varför är livet så himla jädra jobbigt hela tiden? Varför kan det inte bara vara lugnt någon gång?
Inget direkt nytt om den lilla katten, hon ligger fortfarande i slöinge. Alla prover ser bra ut men de måste få bukt med inflammationen och framför allt hon måste börja äta! Det ser alltså fortfarande mörkt ut men det finns en liten chans att hon klarar sig. Dom tror inte heller att hon har direkt ont just nu vilket är det viktigaste. Så fortsätt håll era tummar och tår är ni snälla ✊🏻
Dagen har annars varit mestadels jobbig. Jag orkar inte med alla tankar och känslor. Jag känner mig ensam och oviktig vilket enligt mig är en av de vidrigaste känslorna som finns. Jag gör liksom allt jag kan men får inget tillbaka.
Det känns som att jag hade kunnat försvinna och ingen hade märkt det på en vecka om det inte vore för Molly och Enya för någon hade väl märkt om jag inte hämtat från dagis eller inte hade mockat min box.
Ja jag är gnällig nu men min själ har ont och då blir det så.
Det har funnits bra stunder idag med. De timmar som spenderades i stallet med Sandra och bilresan till dagis imorse med en gapskrattande Molly som upprepade ordet "bajskorv" typ 50 ggr. Det är tur att dom finns, dom bra människorna och de goda stunderna 💖
Kommentarer
Trackback
