Feeling low
Jag har bestämt mig, det är fan finito nu, jag ger upp!
Jag orkar inte leva ensam med ångest konstant och bli typ ignorerad av dom som borde bry sig mest (inte alla).
Jag säger upp mig från det här jobbet som kallas livet. Nu lägger jag mig i min säng och knaprar mina sobril tills någon kommer och räddar mig. Vilket ingen kommer göra ändå så där sket det sig.
Jag känner mig som världens minst omtyckta människa, som en jävla parasit som ingen egentligen vill veta av. Jag vill inte ens veta av mig själv.
Det värsta är att jag låter mig själv bli så illa behandlad att jag börjar känna såhär. Jag tillåter det!? Varför gör jag det?!
Jag är så besviken på dig, så ledsen och arg men jag säger ingenting som vanligt utan jag bara låter det fortgå.
Fy fan rent ut sagt! Men jag får skylla mig själv, allt är alltid mitt fel.
Kommentarer
Trackback
