2015 november jag tror det är den sjuttonde

Det är ingen underdrift om jag säger att detta varit en av de jobbigaste dagarna i mitt liv. Jag har insett att jag för alltid förlorat den kanske viktigaste människorna jag haft i min närhet. Jag vet inte om något annat kan göra så mycket ondare förutom att förlora ett barn då, det är en klass för sig. 

Livet går vidare även om jag kanske inte ens vill det. Jag kommer inte välja att avsluta mitt liv själv om nu någon tror det men jag bryr mig inte om vad som händer med mig. Jag har konstiga knölar i mitt ena bröst exempelvis, men jag bryr mig inte om att kolla upp det för jag hade inte gjort något åt det ändå om det hade varit tex cancer. 
Med andra ord så gör det mig ingenting om jag skulle dö, jag är så trött på att lida mig igenom livet. 
Jag har sagt det från början "det kommer inte vara över förrän någon av oss lämnar jordelivet" "jag älskar dig nu och för alltid tills döden skiljer oss åt!" 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0