Tears streaming down my face
Jag vill inte, jag vill inte inse sanningen. Det gör så ont i mig att jag inte ens kan tänka tanken. Hur ska jag klara det här? Det går bara inte, jag vill inte!
Jag växlar mellan panik och likgiltighet, inget mellanting. Dom kommer vilja att jag ska åka hem i morgon men jag är rädd. Både för mig själv och för själva livet. Idag har inte ens dom starka medicinerna kunnat motverka den extrema ångesten.
Jag vill inte mer!
Kommentarer
Trackback
