I mean it, fuck you!
Platt fall som vanligt. Varför tillåter jag ens mig att känna glädje när jag ändå vet att det bara kommer vara i ett par timmar och sen blir allt ännu värre?
Jag känner mig så jävla bortglömd och ensam. Mänskligheten är så falsk att jag vill spy. När man verkligen behöver människor då finns dom inte där, då står man där ensam. Eller så är det bara massa löst prat. Och den som verkligen borde ta ansvar och bry sig mest "hen" skiter totalt i mig och jag är inte ens värd att pissa på känns det som.
Nej fy fan för människor! ( det finns dock vissa få undantag som min familj och Sandra och några fler, men dom är lätträknade).
Nu ska jag försöka få lite sömn så jag kan vakna upp till en ny jävlig dag och känns mig utstött!
Godnatt!
Kommentarer
Postat av: Sandra
Se det positivt! Vi kan tjöta om den jävliga världen ihop! ;)
Trackback
