I'm not saying that I really want to die, I just don't want to be around anymore.
Jag vet faktiskt inte om jag någonsin kommer bli okej igen. Just nu kämpar jag för att intala mig själv att livet är värt att leva. Det må låta drastiskt, omoraliskt, idiotiskt, ja whatever men det är precis så jag känner.
Jag har många gånger i mitt liv känt att livet suger men detta är på en helt ny nivå. Det är svartare än natten.
Jag begär inte att någon ska förstå, inte alls. De flesta tycker nog att jag är en komplett idiot som tänker så när jag dessutom har ett barn. Jag kan bara säga att smärtan kan ibland vara så övermäktig att inga ord räcker till för att beskriva den.
Jag kommer aldrig bli hel igen om inte ett mirakel inträffar. Jag kanske kan bli såpass mycket människa att jag kan fungera i vardagen igen men just nu känns det väldigt långt borta.
Kommentarer
Trackback
