Den bistra sanningen
Jag vet inte vilken väg jag ska gå just nu.
Jag har min dotter att tänka på men samtidigt mår jag så dåligt att allt liksom förlorat sin mening. Jag tänker mycket på att jag önskar att jag inte behövde finnas till längre. Det gör ont bara att andas.
Blir det lättare? Nej snarare tvärtom. Känner att jag egentligen skulle vilja vara på sjukhuset igen men då uppstår en massa problem med Molly, Enya, och Lucy plus att det blir en massa sura och besvärade miner.
Jag vill dra härifrån ett tag. Bara vara för mig själv utan stress, press och förpliktelser. Sova, gråta, äta, träna.
Jag vill bort från lägenheten, tvååker och Varberg.
Jag vill vara Caroline utan ett massa tjat från olika håll. Jag vill kunna hitta vem jag överhuvudtaget är.
Jag måste bryta mig ur det här mönstret, mitt tragiska liv och bestämma mig för om jag vill stanna kvar eller gå.
Kommentarer
Trackback
