Saknad
Då och då lyckas jag förtränga min verklighet och leva ett hyfsat normalt liv. Men i perioder som just nu så kommer allt upp till ytan igen och då gör det så jävla ont!
Jag kan inte göra annat än att tänka tillbaka och sakna. Jag vet med 100% säkerhet att jag aldrig kommer bli hel igen och dom hemskaste orden som någonsin nått mina trumhinnor ekar i mitt huvud.
Hjärtat värker och tårarna rinner längs med kinderna.
Varför? Hur? Kunde jag gjort något annorlunda? Kommer det någonsin gå? Frågorna är så många men svaren så få.
Jag vill inte ha såhär ont längre, jag orkar verkligen inte!
Jag kämpar varje dag endast för den lilla skapelsen som ligger här jämte mig. Den finaste som finns med sina röda lockar och klarblå ögon. Men jag vet inte om jag är stark nog, jag vet ju inte ens om jag vill.
Tiden går men det gör inte mindre ont, inte alls. Ingen kan förstå mig, inte ens jag själv men jag har aldrig älskat på det viset innan och kommer aldrig göra det igen heller.
Jag saknar dig så mycket, en del av mig kommer alltid tillhöra dig ❤
Kommentarer
Postat av: Linda
Vad hände? Drog Gabriel bara? Karlar är som tåget, det kommer alltid nya! Sin lycka och stabilitet finns inom en själv, den finns där. Och hur många har ett sånt underbart litet barn som du?
Svar:
Caroline
Trackback
