Loneliness is tragical
Varför har jag så mycket känslor och tankar inom mig?
Jag vill kunna vara glad och le, njuta av livet. Jag känner mig mest ensam.
Ensamhet är och har alltid varit något av det mest tragiska jag vet och nu ligger jag här själv just i den positionen. Nu tänker ni säkert att "hon är väl inte ensam?" Men jo för mig är jag det. Jag behöver någon som tycker om mig, bryr sig om mig och håller om mig.
Varenda natt jag somnar ensam i den här stora sängen så mår jag så jävla dåligt rent ut sagt.
Jag behöver känna att jag betyder något för någon. Jag känner att jag skulle kunna försvinna från jordens yta utan att någon hade saknat mig, förutom Molly då.
Det är en hemsk känsla att känna speciellt när man själv verkligen gör allt för att människor ska förstå hur mycket de faktiskt betyder. Jag undrar liksom vad jag gör för fel.
Ska faktiskt försöka sova nu, hoppas att en god natts sömn kan hjälpa mig på bättre tankar!
Kommentarer
Trackback
