Don't be happy
I en veckas tid ungefär har livet känts okej. Inga starka mediciner och inga tankar på att lämna världen. Men som en blixt från klar himmel så förändrades allt och nu sitter jag här igen. Hjärtat vill hoppa ur bröstet av all ångest och tårarna vill inte sluta rinna.
Varför undrar ni nu? Ja om jag hade ett bra svar på det.. Jag låter människor påverka mig alldeles för mycket och jag överanalyserar allt! Jag lever inte bara utan jag tänker om allt i minsta detalj.
Fan, jag vill inte ner i det här djupa mörkret igen :(
Kommentarer
Trackback
