Trust is like a paper

Ibland undrar jag vad jag skulle ta mig till om jag inte hade min blogg. 
Jag menar det är inte så mycket läsare och inga kommentarer men ändå så känner jag att jag måste gå in här ibland för att skriva av mig.
Som nu inatt.
Värmen håller på att ta kol på mig, precis som alla tankar och känslor jag har inom mig.

"Det gör ont att leva" sa en vis människa till mig en gång när jag var 15 och trodde hela livet skulle vara som en fest och alla skulle dansa efter min pipa. Jag kunde nog inte ens föreställa mig då hur rätt hon faktiskt hade. 

Det bästa av allt var om jag vore en människa som trivdes ensam och som inte ville ha människor runt mig. Ingen som kunde få mig att känna mig så jävla sårbar hela tiden. Men jag är inte sådan, utan precis tvärtom. 
Jag vill alltid vara i sällskap av någon annan (vuxen) annars känner jag mig osäker och ensam. 
Jag börjar dock inse att det är just ensam jag måste leva för att inte behöva bli sårad. 
Men jag vet inte vad som är värst faktiskt.
Jag vet bara att jag aldrig mer kommer lita på någon helt fullt ut!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0