Stupid girl
Jag lovade mig själv att aldrig mer sätta mig i den här sitsen men likt förbannat sitter jag här nu.
Pulsen är hög, ångesten likaså.
Dumma, dumma, dumma mig. Ska jag behöva hamna här nu igen då kommer det vara över oavsett vad.
Fan vad jag blir trött på mig själv nu!
Jag vill inte behöva somna mer med kudden blöt av tårar. Jag vill inte förlora fler människor som betyder mycket för mig! Jag orkar bara inte!
Varför lär jag mig aldrig att jag inte ska fästa mig vid människor? Dom försvinner ju bara ändå!
Ge mig styrka, ge mig kraft. Jag behöver det verkligen!
Jag vill åka härifrån, egentligen till Stockholm som är det bästa stället på jorden. Men den staden kommer snart betyda slutet och därmed kommer jag förmodligen börja hata den. Inte ens det kunde få vara något heligt och fint i mitt liv!
Nää fuck off livet säger jag bara!
Kommentarer
Trackback
