Brain storm

Inatt är en sån natt när jag somnar och hoppas på att jag aldrig mer ska behöva slå upp ögonen igen. Det får gärna komma en meteor och slå ner rakt i mitt sovrum eller kanske ett slukhål!
Jag är helt och hållet slut som artist, jag är inte ens med och körar bakom längre liksom. 

Människor är så otroligt falska och egoistiska (de flesta). Jag har blivit så långt nertryckt under marken idag att jag känner mig mindre värd än en mask på en krok.
Jag vet liksom inte om det är värt det längre. Hur mycket skit ska man ta från en och samma människa innan man säger stopp och inser att det är nog? Hur mycket ska man låta hjärtat bestämma? Hjärnan säger nämligen en helt annan sak och jag vet att den har rätt egentligen!






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0