Reality strikes
Den sista veckan har varit en kamp på många plan och egentligen kanske det inte är så konstigt att jag sov 15 timmar inatt...
Att komma hem och få allt på samma gång var som ett slag i magen och jag känner mig otroligt ensam emellanåt!
Jag har min fina sambo, dotter och min bästa vän men ändå gör det ont att bli sviken från andra håll.
Jag har kämpat hårdare än på länge men jag ger inte upp.
Molly är iaf på bättringsvägen från den vidriga sjukdomen och jag börjar känna igen henne mer och mer. Som sagt, det har varit en pärs!
Nu, godnatt!
Kommentarer
Postat av: Sandra
Det blir bättre! Allt blir bättre bara man går fort och ler ;) 💜
Trackback
