Anxiety, f*** u
Ångest, jag hatar det.
Jag hatar känslan av att vara orolig utan att kunna sätta fingret på varför.
Hatar att ha en klump i magen och ett tryck i bröstet.
Hatar hjärtklappningen och panikkänslan.
Jag vill känna lugn och harmoni i mitt liv, glädje och tillfredsställelse! Hur gör man?
Just nu ligger jag på sängen och tänker på saker som eventuellt kanske kommer att kunna hända, saker jag inte vill ska ske.
Varför, till vilken nytta? Jo för att vara beredd, att alltid vara redo för alla hemska saker som jag kan komma att behöva gå igenom.
Så onödigt, så idiotiskt att jag knappt finner ord för det.
Ångest och oro, rädsla och beredskap hela tiden, jag blir så trött!
Kommentarer
Trackback
