Fuck you

Just nu är jag inne i en riktig ångest-period.
Jag vaknar med bultande ångest och den sitter oftast i tills jag somnar igen.

Jag hatar ångest! Jag vet ju att det är en av människans försvarsmekanismer men då räcker det väl om den uppstår i sådana situationer där jag behöver försvara mig då?
Nej jag är trött på den här skiten! Jag vill vara glad, avslappnad och njuta av det fina i livet!
Jag vet att jag aldrig kommer bli frisk, det har jag fått reda på av flertalet psykologer, terapeuter, läkare, you name it. Men en dag utan kanske man skulle kunna önska sig, är det rimligt?

Nej nu ska jag sluta gnälla och fixa mannens lunch:)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0