Me and the ocean
Jaha, så var jag här igen. På samma plats, i samma sinnesstämning men i en annan bil stirrandes ut i tomma Intet. Jag känner igen det här, backa tillbaka tiden nio månader ungefär så var allt precis likadant. Det var bara lite varmare och jag var inte ensam, jag hade en liten sprattlande "Knut" i min mage.
Jag känner mig just för tillfället helt tom.
Det har börjar sjunka in nu, att jag aldrig kommer kunna bli bra om ens bättre. Det finns ingen och då menar jag ingen som kan hjälpa mig! Det verkar inte ens finnas någon som förstår hur dåligt jag faktiskt mår över allt det här. Eller så vill ingen förstå.
Jag känner mig bara så otroligt ensam, det är jag mot mig själv och resten av världen!
Kommentarer
Trackback
