Caroline Svensson

Jag vill börja med att säga förlåt till de jag känner som jag besvärar och sårar genom min sjukdom, förlåt! Jag gör det inte med mening och jag försöker verkligen att klara mig själv men ibland måste jag lätta mitt hjärta och det är inte alltid jag kan hålla masken och låtsas som om allt är bra.

Idag kunde jag inte ena hålla skenet uppe i stallet, då är det illa! Magen mår verkligen inte bra men jag vet inte varför!?
Kan det vara förra veckans stora "kris" som gör sig påmind efter flera dagar?
Det är en ny slags smärta jag inte känner igen och det skrämmer mig. Jag får verkligen anstränga mig för att inte "tappa det" och låta paniken och ångesten ta över.
Därför ligger jag också vaken tills dess att sömnen tar över av sig självt för att slippa känna efter hur ont det gör!

Med det säger jag nu god natt!