Fear and compassion
Jag är så rädd!
Så rädd för livet och så rädd att förlora mig själv.
Jag borde sova, 6.30 ska hästarna ut men jag kan inte. Jag klarar inte av att sluta ögonen och finna ro.
Jag är ledsen för att jag själv mår dåligt och jag är förtvivlad över hur en vän har det.
Livet är orättvist så in i helvete emellanåt!
Min vän är stark och klarar det här men det gör ont att se någon man bryr sig om bli så sårad.
Livet går vidare och det är en ny dag. Vem vet vad som inträffar då. Vill man ens veta? Den som lever får se!
Kommentarer
Trackback
