Sadness is beautiful, loneliness is tragical..
Så, här ligger jag! Ensam i ett nytt, främmande och smutsigt hem. Känns väl sådär....
Antalet nätter jag sovit ensam i mitt liv är lätträknade. Jag skulle tippa på kanske 25-30 nätter under alla 29 år.
Anledningen är väl helt enkelt den att jag inte trivs ensam. Det är så tyst och tomt och så finns det ingen att dela tankar och känslor med.
Jag är inte direkt rädd när jag är ensam utan det känns mest olustigt!
Nu är jag ju dessutom på ett "främmande" ställe där jag inte känner någon trygghet vilket gör det hela ännu lite jobbigare.
Nej, någon enstöring blir jag inte och ska jag vara ärlig så är just ensamhet min allra största "fobi" och det sorgligaste jag vet. Varje gång jag ser en annons där någon söker vänner så blöder mitt hjärta! Alla förtjänar en vän, gammal som ung, snäll som dum!
Samma här! Jag har aldrig varit själv och bävar för tanken!
Men det där med smutsigt hem lät ju inget vidare förstås, hoppas du vänjer dig vid ditt nya hem snart och kan njuta!
