Caroline Svensson

Life is a bitch and so am I.

Vad hände?

Det här med förlossningsdeppression verkar vara något som det pratas väldigt lite om men som ändå är väldigt vanligt. I princip alla som jag nämnt det för har vetat om någon som varit drabbad.

 

Vad händer vid en förlossningsdeppression? Jag kan ju bara reflektera till mina egna erfarenheter och det jag kände var ren och skär panik! Hur hemskt det än låter och jag skäms över att skriva det men jag kände ingenting för mitt barn, ingenting. Jag vill dock poängtera att jag aldrig någonsin haft någon önskan eller tanke på att skada henne, absolut inte, tack och lov. Men just den känslan av att som jag kände det "sitta fängslad" med någon som aldrig någonsin var nöjd och som jag dessutom inte kände något för var helt vidrig. Att jag dessutom var helt forstoppad, inte kunde gå på toa eller knappt röra mig gjorde inte saken bättre. Detta är ju saker som de flesta känner efter en förlossning men de allra flesta känner nog också att det var värt all smärta pga det lilla underverket som kom på köpet (det är ju iaf vad alla säger till en innan en förlossning).

För mig var det inte värt det och jag har fortfarande nu mer än fyra månader senare svårt att acceptera de förändringar som skett med min kropp och de konstanta problem som jag förmodligen kommer få leva med i resten av mitt liv. Jag ångrar inte min dotter nu för nu börjar jag sakta men säkert att älska henne, det jag däremot ångrar är att jag födde henne genom en "vanlig" förlossning men det kan vi ta i ett annat inlägg.

 

Jag förstår att en del anser att man måste vara helt sjuk i huvudet för att inte älska sitt barn och ja, det är man nog också. Men man kan inte hjälpa det, det är viktigt att komma ihåg det. Ingen människa väljer självmant att inte älska sitt barn. Det finns inget jag önskar hellre än att få känna den där totala lyckan och glädjen över mitt barn, och en dag hoppas jag att jag är där!

 

Den här bilden fick jag skickad till mig idag från mollys farmor. Gud vad fin hon är min underbara unge <3

Gud vilken söt unge! Jäääätte fin bild! Oj nu blev det t o m särskrivning!!

Jag tycker att det är kanon bra att Du skriver. För ALLA mammor känner olika innan, under och efter en förlossning inför sitt/sina barn. Det pratas alldeles för lite om vad som kan hända med vår kropp, både psykiskt och fysiskt. Att första tiden kan bli kanon jobbigt för en del och helt smärtfritt för andra.
Kram svärmor

Du är på väg, man ser skillnad!<3