Can't find the right words
Jag funderar på hur mycket som jag ska skriva ut här i bloggen egentligen. Men jag resonerar såhär att har jag börjat att blotta mig själv och vara ärlig så kan jag lika gärna fortsätta. Jag skäms inte över att vara sjuk, att vara psykiskt sjuk är precis lika mycket en "riktig" sjukdom som att vara fysiskt sjuk och det finns en hel del som behöver inse det.
Det händer så mycket och hela tiden.
Det här med att vara hypokondrisk är verkligen något helt nytt för mig. De sista dagarna har varit rent fördjävliga om man nu får uttrycka sig så. Igår låg jag i sängen hela dagen med muskelvärk, darrningar och extrem trötthet och var helt säker på att jag hade både MS, ALS, Cancer och Parkinson. Jag tror fortfarande att jag har dessa sjukdomar men nu får det fan vara bra! Jag tänker inte låta denna sjukdom förstöra resten av mitt liv. Därför tog jag idag mod till mig att be om riktig terapihjälp hos VPM som är det ställe jag avskyr mest av alla ställen på denna jord nästan. Vad fick jag för reaktion? Jo att jag får vända mig till min vårdcentral för att på Vuxenpsyk är de minsann specialister och där får man bara gå i terapi om man är tillräckligt dålig.....
Jaha, där ser man, hur illa ska man må då? Det mest humoristiska med hela situationen är ju att personen i fråga avslutar vårt möte med att fråga om de behöver oroa sig över att jag gör "något dumt". Okej, men nyss var jag ju alldeles för frisk för att ens få gå i terapi, hur fan ska dom ha det?
Jag blir bara matt, alldeles matt av tomtarna på det stället!
Kommentarer
Postat av: Annelie
Man slutar aldrig att fövånas. Starkt av dig att gå dit! Stor kram
Trackback
