Life as I know it
När rädslan över att förlora något/någon är större än glädjen över att ha dom/det så är det dags att börja tänka efter känns det som.
Jag har alltid varit sådan. Jag är livrädd för att förlora de som står mig närmast. För att skydda mig själv från att bryta ihop totalt när det väl händer så går jag därför omkring är beredd på det värsta.
Jag ska ge ett par exempel:
Är hästen halt ja då är jag helt inställd på att hon kommer ha något obotligt fel som gör att hon måste tas bort.
Svarar inte Marcus i sin mobil så har det hänt honom något.
Svarar inte vissa på mina sms så har jag gjort något fel och de kommer aldrig mer vilja vara en del av mitt liv.
Rör sig inte bebisen i magen exakt som den brukar så mår den inte bra.
Hittar jag inte katten i lägenheten så har hon rymt och kommer aldrig mer komma tillbaka.
Så här håller det på hela tiden varje dag. Jag är alltså konstant orolig för dessa saker vilket blir oerhört tröttsamt.
Just nu är det värre än någonsin. Jag vill verkligen inte att någon ska tycka synd om mig. Jag vill bara på något sätt förklara varför jag skriver som jag gör och kanske beter mig som jag gör.
Egentligen, bortom alla de här sakerna så är jag en rätt glad, sprallig och humoristisk tjej. Tyvärr kommer det inte fram så ofta som jag önskar att det gjorde. Men ibland så ;)
Jag har alltid varit sådan. Jag är livrädd för att förlora de som står mig närmast. För att skydda mig själv från att bryta ihop totalt när det väl händer så går jag därför omkring är beredd på det värsta.
Jag ska ge ett par exempel:
Är hästen halt ja då är jag helt inställd på att hon kommer ha något obotligt fel som gör att hon måste tas bort.
Svarar inte Marcus i sin mobil så har det hänt honom något.
Svarar inte vissa på mina sms så har jag gjort något fel och de kommer aldrig mer vilja vara en del av mitt liv.
Rör sig inte bebisen i magen exakt som den brukar så mår den inte bra.
Hittar jag inte katten i lägenheten så har hon rymt och kommer aldrig mer komma tillbaka.
Så här håller det på hela tiden varje dag. Jag är alltså konstant orolig för dessa saker vilket blir oerhört tröttsamt.
Just nu är det värre än någonsin. Jag vill verkligen inte att någon ska tycka synd om mig. Jag vill bara på något sätt förklara varför jag skriver som jag gör och kanske beter mig som jag gör.
Egentligen, bortom alla de här sakerna så är jag en rätt glad, sprallig och humoristisk tjej. Tyvärr kommer det inte fram så ofta som jag önskar att det gjorde. Men ibland så ;)
Kommentarer
Postat av: Marcus
<3
Trackback
