Well fuck you life

Jag kan inte hjälpa att jag ibland eller ganska ofta tycker livet är orättvist. Mitt liv motarbetar iaf mig hela förbannade tiden.
Jag vet inte ens om jag ska skratta eller gråta åt eländet längre. Jag vet bara att det för tillfället känns så inihelvete jobbigt att jag inte vet vart jag ska ta mig till.
Dessutom håller min magkatarr på att driva mig ännu mer till vansinne.

Nej, jag vill packa ihop mitt bohag och dra till nordligare breddgrader. Hålla kvar kontakten med de som förtjänar det och låtsas om som att resten aldrig ens existerat. Tänk att över femton år av vänskap kan betyda så lite för vissa. Otroligt, jag känner mig fan äcklad och för att inte tala om utnyttjad.

Kan inte bara alla empatilösa människor ha lite otur i livet nu istället för att bara gliida fram som på en jäkla räkmacka. Jag får helt enkelt hoppas på att uttrycket "what goes around, comes around" verkligen har någon innebörd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0