Min vän

Jag var uppe i ottan i morse för att släppa ut vilddjuren. Jag och Enya tog oss en ridtur i morgonsolen. Jag satt där och filosoferade och kände verkligen hur oerhört underbar min lilla häst är. Hon är helt fantastisk trots att hon inte har några bra gångarter eller någon direkt hopptalang. Hon ger mig massa glädje och mysiga ridturer vad mer kan man begära egentligen? Hon är en bra vän, med glimten i ögat.
Dessutom var hon riktigt fin idag. För första gången på över ett år gick det att rida henne i en lugn galopp i en låg form ute på grusvägarna. Förut har hon bara tagit bettet och försökt dra iväg. Det är de små framstegen som gör mig så jäkla glad! Det behöver jag för tillfället, jag behöver min fina vän <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0