My life,my problems

Det går till en gräns sedan brakar det bara loss. Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre, det verkar ingen läkare veta heller. Naturligtvis finns det ingen som kan förstå, det är bara jag och mina bekymmer. Jag kan bara inte inse att jag inte kan göra något åt det ändå, händer det så händer det. Varför oroa sig, men jag fungerar inte så, min hjärna fungerar inte så.
Att Marcus har stått ut såhär länge är totalt ofattbart men jag är otroligt tacksam.



Du är min prins älskling och jag älskar dig så <3

Kommentarer
Postat av: Marcus

Tack det var snällt, älskar dig också! :-)

2010-08-28 @ 00:56:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0