Bekännelsen

Jag är väldigt trött som vanligt men ska ändå försöka mig på ett litet inlägg.
Söndagens tävling var ju som nämnt tidigare en riktig katastrof. Förklaklassen gick skapligt, 63% vilket känns helt okej.  När det sedan var dags för lagklassen så hade Misan fått höra att hennes bästa kompis och tillika flickvän Karmenzita var där. Då var det kört. Hon var spänd som en fjäder när vi red in på banan men det gick ändå bra fram tills jag red fel väg så sa hon till på skarpen. Hon kan nämligen dressyrprogrammen utantill när man har ridit dom ett par gånger. Vi genomförde programmet men mer var det inte. Min häst studsade omkring,fattade fel galopp you name it. Vi fick 46%, ett fantastiskt resultat. Då var hon billig,riktigt billig. Så billig att jag nästan tänkte ringa Mariann och fråga om de ville köpa en ny häst till ridskolan. Hon är inte riktigt förlåten än men hon har samlat lite pluspoäng idag när vi red ut. Då var hon min duktiga lilla Misan. För er som inte riktigt fattar så kan jag ju förtydliga att det jag skrev innan var ironiskt, jag kommer aldrig sälja min häst. Även bästisar kan vara oense ibland.
Nu tar vi nya tag till nästa omgång den 17 maj, men Gud nåde henne om hon ballar ur så igen.

Annars rullar livet på. Jobb,häst,slappa. Funderar på att hoppa i morgon men vet inte..... funderar över lite sömn tror jag

nattinufsan

Ps: Tack Marcus för de fina rosorna jag fick idag, du är söt :) :Ds

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0