Stormigt på alla fronter
Det är inte mycket man förstår i livet, iallafall inte jag. Sist jag kollade på mitt körkort så stod där att jag är född 1983. Detta påvisar alltså att jag rimligtvis borde vara 25 år. Det stämmer, så långt är jag med. Men det känns ändå som att jag lever i en värld där människor (vissa) beter sig som 13 och behandlar mig som en tönt som man inte vill umgås med. Eller rättare sagt man passar när personen har tråkigt men så snart någon med mer status kommer så är man inget värt längre. Det var så det var hela mellanstadiet och iallafall halva högstadiet. Så är det än idag. Inte konstigt att jag var och varannan natt drömmer om Lindberga skola och huset där jag växte upp. Det blir ju Deja vu upplevelser hela tiden. Jag är så van vid det hela att jag knappt bryr mig längre, tycker mest det är patetiskt och att det visar på att denna person har något slags bekräftelsebegär!
Uteritten idag var solig men blåsig. Jag har verkligen världens snällaste häst. Det blåste så mycket när jag skulle sitta upp att sadelkåporna i princip stod rakt upp. Vad gjorde Misan då? Ingenting, hon stod där så snällt. Sedan red vi en mysig tur i skogen bland knarrande tallar och porlande bäckar. Vi mötte många saker som hästar generellt sett brukar tycka är läskiga. Flygande plastpåsar,ensilagebalar som hade plast som fladdrade i vinden, dörrar som stod och slog,brevlådor vars luckor öppnade och stängde sig men Misan var coollugn.
På väg hem så blåste det så mycket att ländtäcket blåste upp och lossade så det la sig framåt. Trodde Misan skulle flippa ur men icke, hon skrittade på lika glatt som innan i den fruktanvärda sidvinden. Hon är underbar den lilla hästen. Hennes envisa men goda humör och livsglädje får mig att bli alldeles varm inombords. Vi är ett bra team hon och jag!
Kajsa: Tröjorna finns i Ullared i massa olika färger, bara att välja och vraka :)
Uteritten idag var solig men blåsig. Jag har verkligen världens snällaste häst. Det blåste så mycket när jag skulle sitta upp att sadelkåporna i princip stod rakt upp. Vad gjorde Misan då? Ingenting, hon stod där så snällt. Sedan red vi en mysig tur i skogen bland knarrande tallar och porlande bäckar. Vi mötte många saker som hästar generellt sett brukar tycka är läskiga. Flygande plastpåsar,ensilagebalar som hade plast som fladdrade i vinden, dörrar som stod och slog,brevlådor vars luckor öppnade och stängde sig men Misan var coollugn.
På väg hem så blåste det så mycket att ländtäcket blåste upp och lossade så det la sig framåt. Trodde Misan skulle flippa ur men icke, hon skrittade på lika glatt som innan i den fruktanvärda sidvinden. Hon är underbar den lilla hästen. Hennes envisa men goda humör och livsglädje får mig att bli alldeles varm inombords. Vi är ett bra team hon och jag!
Kajsa: Tröjorna finns i Ullared i massa olika färger, bara att välja och vraka :)
Kommentarer
Trackback
