Jag vet helt enkelt ingenting
Jag vet varken fram eller tillbaka, ut eller in. Jag vet inte vad jag vill OM jag vill fortsätta. Mitt liv har kretsat runt hästar så länge att jag glömt av hur livet är utan dom. Det kanske är dags att testa något nytt, jag vet inte.
Jag vet inte om jag saknar själva ridningenså mycket egentligen, jag saknar mest Misan. Jag saknar att pyssla med henne,att dra in hennes lukt i mina lungor,att pussa hennes mjuka mule och att sitta barbacka på hennes breda härliga rygg. Jag kan känna varenda millimeter av min häst om jag tänker efter,varenda litet hårsstrå.
Jag saknar dock inte all ångest runt omkring,stressen,kontrollbehovet och all oro.
Det här med Misan, att förlora min bästa vän har både gjort mig starkare och mer beslutsam. Jag tänker aldrig låta någon människa trycka ner mig igen. Speciellt inte smilfinkar (fantastiskt ord) som tror att de är bättre än vad de är och som är falska enda in i märgen.
Jag vet inte om jag vill tillbaka, jag saknar det inte. Jag känner mig lättad just nu. Jag vill leva mitt liv på mitt sätt tillsammans med dom jag älskar. Utan bekymmer och utan besvär. Detta är ett önsketänkande, jag vet.
Kan avsluta med en god nyhet. Efter fem års väntan är det äntligen här, mitt toaskåp! Inga mer pappkartonger, trasiga tvättmaskiner och saker på golvet. Hälften av behållningen är dessutom att se på nu när Marcus sätter ihop det ;)
Jag vet inte om jag saknar själva ridningenså mycket egentligen, jag saknar mest Misan. Jag saknar att pyssla med henne,att dra in hennes lukt i mina lungor,att pussa hennes mjuka mule och att sitta barbacka på hennes breda härliga rygg. Jag kan känna varenda millimeter av min häst om jag tänker efter,varenda litet hårsstrå.
Jag saknar dock inte all ångest runt omkring,stressen,kontrollbehovet och all oro.
Det här med Misan, att förlora min bästa vän har både gjort mig starkare och mer beslutsam. Jag tänker aldrig låta någon människa trycka ner mig igen. Speciellt inte smilfinkar (fantastiskt ord) som tror att de är bättre än vad de är och som är falska enda in i märgen.
Jag vet inte om jag vill tillbaka, jag saknar det inte. Jag känner mig lättad just nu. Jag vill leva mitt liv på mitt sätt tillsammans med dom jag älskar. Utan bekymmer och utan besvär. Detta är ett önsketänkande, jag vet.
Kan avsluta med en god nyhet. Efter fem års väntan är det äntligen här, mitt toaskåp! Inga mer pappkartonger, trasiga tvättmaskiner och saker på golvet. Hälften av behållningen är dessutom att se på nu när Marcus sätter ihop det ;)
Kommentarer
Postat av: sandy
Stressa inte fram något, Känn efter med tiden, så ska du se att allt löser sej till slut. Kram på dej!
Trackback
