Miss you

Det är jobbigt,det är tungt och det är väldigt svårt att känna någon glädje. När livet helt plötsligt gör en sådan tvärvändning känns det som att man aldrig kan ta sig ur det.
Misan var en del av mig och en mycket stor del av mitt liv. Vardagen just nu pendlar mellan total sorg,trötthet,vrede  och otröslighet. Vissa stunder känns allt dock helt okej och jag kan se tillbaka på vår tid tilsammans och le åt alla hennes buserier hon hittade på.
Det absolut värsta är att det är så fruktansvärt orättvist. Det är verkligen inte alla som lägger ner så mycket tid och kärlek på sin häst som jag gjorde. Om det nu var en olycka att hon gick omkull och bröt nacken så är det ju helt sanslöst. Varför just hon, en sådan sak händer väl kanske 1 på 100000000.
Det pendlar också mycket när jag funderar kring mitt liv. Jag vet  inte om jag vill fortsätta eller om jag helt enkelt ska starta om på nytt. Ett helt nytt liv som inte innehåller några hästar överhuvudtaget. Satsa på något nytt.  Det är ett svårt beslut som ska tas men just nu får jag nog försöka fokusera på att försöka hitta en mening med livet igen. Jag har tappat tron på allt, världen är ond och livet är för det mesta ett rent helvete.

Miss you...

Jag kommer aldrig bli mig själv igen utan dig vid min sida!

Kommentarer
Postat av: Emeline

Man saknar ord :'(

2009-07-25 @ 13:25:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0