Stronger than yesterday!
Tjohoo, finally är jag klar med kundregistret jag skulle göra. Underbart! Nu väntar bara ca:750 fakturor på att göras också. Men det är en ny dag och ett nytt bekymmer!
Allt har känts mycket ljusare idag. Skönt. Har haft en bekymmerslös dag, vilket inte är ofta.
Jag måste lära mig att sluta överanalysera allt hela tiden! Jag känner mig ofta utanför bland vänner och familj ibland med rätta men ibland beror det helt enkelt på mitt dåliga självförtroende. Det här grundar sig antagligen från mellanstadiet då jag faktiskt på riktigt blev utfryst och mobbad. Jag tror inte att man kan glömma sådana saker. Förtränga kan man alldeles säkert men det finns alltid med, någonstans där i bakhuvudet.
Jag har väldigt svårt att känna förtroende och att lita på människor även detta p.g.a vissa saker som inträffat där jag verkligen blivit sviken och nu överdriver jag inte, vissa saker är verkligen helt oförlåtbara. Den enda människa jag någonsin verkligen litat på är Marcus och tro mig, han förtjänar min tillit. Även om han aldrig kan förstå så har han altid funnits där, no mather what! Men jag försöker ändra på detta, jag vill lita på mina vänner, i allafall de som förtjänar det.
En riktigt bra vän är enligt mig:
* Någon som alltid ställer upp när det än gäller, vare sig de är "upptagna" eller om det är mitt i natten. Och med det menar jag naturligtvis om något speciellt inträffat och man verkligen behöver prata.
* Någon som intresserar sig för hur man mår,speciellt när man faktiskt är sjuk så som jag är.
* Någon som man kan skratta och ha kul med men även kan gråta inför.
Jag har aldrig trott på "envägskommunikation" och jag kommer aldrig mer acceptera det heller. Jag har blivit alldeles för stark mentalt för det. "Nobody puts baby in a corner".
Den bästa vännen på den bästa hästen.
Allt har känts mycket ljusare idag. Skönt. Har haft en bekymmerslös dag, vilket inte är ofta.
Jag måste lära mig att sluta överanalysera allt hela tiden! Jag känner mig ofta utanför bland vänner och familj ibland med rätta men ibland beror det helt enkelt på mitt dåliga självförtroende. Det här grundar sig antagligen från mellanstadiet då jag faktiskt på riktigt blev utfryst och mobbad. Jag tror inte att man kan glömma sådana saker. Förtränga kan man alldeles säkert men det finns alltid med, någonstans där i bakhuvudet.
Jag har väldigt svårt att känna förtroende och att lita på människor även detta p.g.a vissa saker som inträffat där jag verkligen blivit sviken och nu överdriver jag inte, vissa saker är verkligen helt oförlåtbara. Den enda människa jag någonsin verkligen litat på är Marcus och tro mig, han förtjänar min tillit. Även om han aldrig kan förstå så har han altid funnits där, no mather what! Men jag försöker ändra på detta, jag vill lita på mina vänner, i allafall de som förtjänar det.
En riktigt bra vän är enligt mig:
* Någon som alltid ställer upp när det än gäller, vare sig de är "upptagna" eller om det är mitt i natten. Och med det menar jag naturligtvis om något speciellt inträffat och man verkligen behöver prata.
* Någon som intresserar sig för hur man mår,speciellt när man faktiskt är sjuk så som jag är.
* Någon som man kan skratta och ha kul med men även kan gråta inför.
Jag har aldrig trott på "envägskommunikation" och jag kommer aldrig mer acceptera det heller. Jag har blivit alldeles för stark mentalt för det. "Nobody puts baby in a corner".
Den bästa vännen på den bästa hästen.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Vad du är gullig :D
Trackback
