Some explanation
Jag förstår att ni som läser inte alltid vill läsa om mina bekymmer, men jag tvingar er inte. Jag använder som jag förklarat innan min blogg mycket till att skriva av mig i. Alla människor har sina bekymmer, men alla lider inte av ångest över dem. Det är stor skillnad på att känna sig ledsen och på att känna ångest. Någon som aldrig känt riktig ångest eler panikångest kan inte veta hur det är och bör därför inte uttala sig!
Jag har under en tid nu mått bättre, ångesten över att det ska hända Marcus någonting har varit mindre. Tills för en vecka sedan då jag blev orolig när han inte svarade och då var det kört igen. Det räcker med en sådan liten sak så sätter hela cirkusen fart på nytt. Nu är jag orolig för allt! Jag letar fel på katten och på hästen. När hästen igår efter ett ridpass blödde lite näsblod trodde jag bokstavligt talat att jag skulle svimma. Jag letade genast information om det hela och efter det så var jag ju helt säker på att hon skulle dö. Detta går jag nu och oroar mig över konstant + att Marcus inte kommit hem än eftersom han jobbar över. Tanken på att han kan ha varit med om en bilolycka eller annan olycka finns där inom mig hela tiden. Så här är det, varje dag,varje timme,varje minut. Jag oroar mig alltid över något. Varför oroa sig för något som ännu inte hänt kan man fråga sig!? Jag har ingen aning men det gör jag. Varför jag gör dt kan jag inte heller svara på, jag har alltid varit sådan och kommer förmodligen förbli det!
Jag har under en tid nu mått bättre, ångesten över att det ska hända Marcus någonting har varit mindre. Tills för en vecka sedan då jag blev orolig när han inte svarade och då var det kört igen. Det räcker med en sådan liten sak så sätter hela cirkusen fart på nytt. Nu är jag orolig för allt! Jag letar fel på katten och på hästen. När hästen igår efter ett ridpass blödde lite näsblod trodde jag bokstavligt talat att jag skulle svimma. Jag letade genast information om det hela och efter det så var jag ju helt säker på att hon skulle dö. Detta går jag nu och oroar mig över konstant + att Marcus inte kommit hem än eftersom han jobbar över. Tanken på att han kan ha varit med om en bilolycka eller annan olycka finns där inom mig hela tiden. Så här är det, varje dag,varje timme,varje minut. Jag oroar mig alltid över något. Varför oroa sig för något som ännu inte hänt kan man fråga sig!? Jag har ingen aning men det gör jag. Varför jag gör dt kan jag inte heller svara på, jag har alltid varit sådan och kommer förmodligen förbli det!
Kommentarer
Trackback
