2009
Nu är 2009 snart över och man kanske skulle sammanfatta lite.
Naturligtvis har året året präglats allra mest av min bästa väns bortgång. Att jag förlorade min fin lilla tjej tio år för tidigt känns orättvist och totalt meningslöst. Men jag gav henne det bästa jag kunde och vi älskade varandra, det finns ingen som kan säga något annat.
Jag och Misan hade också ett på många sätt underbart år. Vi startade vår första tävling där vi knep andra platsen. Jag kommer ihåg den otroliga lycka och enorma stolthet jag kände då. Både över mig själv och över min fina förvuxna ponny. Vi var inte det snyggaste ekipaget, inte det mest rutinerade och definitivt inte det meat betrodda men vi visade hur mycket kärlek och ödmjukhet verkligen betyder. Vi kände varandra utan och innan och vi litade på varandra.
Efter Misans död så tog det ett tag och sedan började jag leta ny häst. Jag tog hem en på prov som visade sig vara mer vild än tam och vi passade inte alls ihop.
Han åkte hem igen och det tog inte lång tid innan jag hittade Soraya. En supersnygg häst som var en fröjd att rida och jag slog till direkt!
Ja..... ingen behöver väl någon uppdatering på vad som hände på den fronten. Jag kan med säherhet säga att hon är den enda häst jag någonsin träffat som jag verkligen tyckt illa om.
Hon flyttade till en jättebra tjej i början av december och sedan dess har jag stått hästlös.
Jag hoppas att 2010 kommer bjuda på mycket glädje och utmaningar. Kanske blir det större utmaningar som väntar mig än vad någon kunde tro. Jag ska hitta en ny bästa vän och jag måste följa mitt hjärta. Jag tror jag vet när jag kommer att ha hittat henne. Ja, jag skriver henne för jag vill verkligen allra helst ha ett sto. Jag kommer inte ge upp, jag är stark och jag kan om jag vill.
God nytt år på er alla trogna bloggläsare. Stå upp för den du är, låt ingen trampa dig på tårna och säg ifrån när du blir orättvist bemött. Man tjänar ingenting på att låta sig bli domderad. Sköt om er så ses vi igen i nästa decennium!
Naturligtvis har året året präglats allra mest av min bästa väns bortgång. Att jag förlorade min fin lilla tjej tio år för tidigt känns orättvist och totalt meningslöst. Men jag gav henne det bästa jag kunde och vi älskade varandra, det finns ingen som kan säga något annat.
Jag och Misan hade också ett på många sätt underbart år. Vi startade vår första tävling där vi knep andra platsen. Jag kommer ihåg den otroliga lycka och enorma stolthet jag kände då. Både över mig själv och över min fina förvuxna ponny. Vi var inte det snyggaste ekipaget, inte det mest rutinerade och definitivt inte det meat betrodda men vi visade hur mycket kärlek och ödmjukhet verkligen betyder. Vi kände varandra utan och innan och vi litade på varandra.
Efter Misans död så tog det ett tag och sedan började jag leta ny häst. Jag tog hem en på prov som visade sig vara mer vild än tam och vi passade inte alls ihop.
Han åkte hem igen och det tog inte lång tid innan jag hittade Soraya. En supersnygg häst som var en fröjd att rida och jag slog till direkt!
Ja..... ingen behöver väl någon uppdatering på vad som hände på den fronten. Jag kan med säherhet säga att hon är den enda häst jag någonsin träffat som jag verkligen tyckt illa om.
Hon flyttade till en jättebra tjej i början av december och sedan dess har jag stått hästlös.
Jag hoppas att 2010 kommer bjuda på mycket glädje och utmaningar. Kanske blir det större utmaningar som väntar mig än vad någon kunde tro. Jag ska hitta en ny bästa vän och jag måste följa mitt hjärta. Jag tror jag vet när jag kommer att ha hittat henne. Ja, jag skriver henne för jag vill verkligen allra helst ha ett sto. Jag kommer inte ge upp, jag är stark och jag kan om jag vill.
God nytt år på er alla trogna bloggläsare. Stå upp för den du är, låt ingen trampa dig på tårna och säg ifrån när du blir orättvist bemött. Man tjänar ingenting på att låta sig bli domderad. Sköt om er så ses vi igen i nästa decennium!
Kommentarer
Postat av: Kajsa
Gott nytt år på dig! Nu får vi se till att göra det bästa vi kan av detta året! Rättvisan ska väl segra tillslut hoppas jag! Kramar
Trackback
