Poor little rich girl

Vardagen närmar sig och det gör mig livrädd. Jag känner mig inte redo att gå tillbaka till jobbet eftersom jag fortfarande har svårt för att befinna mig på platser som påminner mig om Misan. Dock ser det inte ut som att jag har mycket till val. Ibland önskar jag att jag hade en total avsaknad av EQ. Jag önskar att jag kunde tänka på mig själv för just nu vore det det enda rätta.  Men,men, går det åt helvete så gör det!

Jag har däremot börjat bli sugen på att rida igen (eller det går från och till ). Jag vill träna dressyr. Men jag har förstått att jag kommer aldrig kunna hitta en häst som jag vill ha, som jag måste ha för att kunna utvecklas i min ridning. Jag har inte råd med en häst i 80000 kronors klassen och jag vill inte åka omkring på ett varmblod. Det är absolut inget fel på varmblod, missförstå mig inte men de är helt enkelt inte byggda för att vara dressyrhästar och jag vill kunna träna.
Så om ni vet om någon häst som är till salu eller för utlån så hojta till.
En annan sak med vardagen är ju att även Marcus ska återgå till sitt jobb. Detta gör att allt annat blir mycket svårare att hantera. Jag är van vid att han finns där hos mig hela tiden. Han kan trösta när jag gråter och framförallt så har jag sluppit all oro.
Vi får helt enkelt se vad som händer, kan inte göra så mycket annat.




Kommentarer
Postat av: Annie

Mitt varmblod byggt för att vara dressyr häst.

2009-08-16 @ 22:56:39
Postat av: Annie

Så har inga förutfattade meningar.

2009-08-18 @ 11:32:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0