Big no no

Jag vill inte gnälla och klaga men det här är fruktansvärt! Jag vet varken ut eller in, men jag vet att jag inte vill!
Det finns ingen som kan förstå hur jag har det och det begär jag inte heller på något sätt. Misan visste hur jag hade det, hon var den som ryckte upp mig. Min vardag består av oro,oro och åter oro. När jag hade Misan så var det en anledning att gå ut. Nu har jag inte det, nu har jag ingenting. Jag kan bara sitta här och glo och oron ökar successivt.

Jag hoppas bara att de här sakerna löser sig nu så att min tillvaro kan börja se lite ljusare ut!

Slut på gnället..........


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0