Take me back

Det känns så konstigt. Var det där verkligen jag? Varför kan man inte stanna tiden? Eller iallafall spola tillbaka den , och varför njuter man inte av de få lyckliga stunder som finns? De kommer aldrig komma tillbaka. Jag blir rädd när jag tänker på det. Jag vill inte att det ska vara sant, jag vill inte leva i framtiden, jag vill leva i dåtiden...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0