min vän ångesten
Jag har en sådan där gnagande känsla inom mig. Ni vet när det känns som om något är fel men man kan inte riktigt sätta fingret på vad. så känner jag nu. Sitter och filosoferar och försöker nå mina innersta tanker men det går inget vidare.
När man har levt med ångest i hela sitt liv som jag gjort får man ångest just för att man för tillfället inte har ångest. Låter säkert väldigt diffust för någon som är frisk och inte lider av samma sak men det är sant. Man går liksom och letar efter något, "det finns ju säkert något litet jag måste må dåligt över" eller ska det inte hända något snart som jag bör må dåligt över?". Kommer man då verkligen inte på något (vilket inte är ofta, där finns ju nästan alltid något) då får man ångest för man är så van vid att ha den där, den blir nästan som en vän. Inte en bra vän utan en som man hela tiden håller på och diskuterar med men som alltid vinner, som alltid får sin vilja igenom. Jag är så van vid att ha min ångest hos mig så när den är borta få korta stunder känns det tomt. Sjukt, jag vet, men säg mig, vad är egentligen friskt i den värld som vi lever i varje dag?
När man har levt med ångest i hela sitt liv som jag gjort får man ångest just för att man för tillfället inte har ångest. Låter säkert väldigt diffust för någon som är frisk och inte lider av samma sak men det är sant. Man går liksom och letar efter något, "det finns ju säkert något litet jag måste må dåligt över" eller ska det inte hända något snart som jag bör må dåligt över?". Kommer man då verkligen inte på något (vilket inte är ofta, där finns ju nästan alltid något) då får man ångest för man är så van vid att ha den där, den blir nästan som en vän. Inte en bra vän utan en som man hela tiden håller på och diskuterar med men som alltid vinner, som alltid får sin vilja igenom. Jag är så van vid att ha min ångest hos mig så när den är borta få korta stunder känns det tomt. Sjukt, jag vet, men säg mig, vad är egentligen friskt i den värld som vi lever i varje dag?
Kommentarer
Trackback
