.........

I en period nu har jag mått bättre, ganska mycket bättre faktiskt. Men nu i lördags var det som om allt bara slog emot mig igen som en vägg. Ingenting känns roligt, ångesten finns där som en konstant malande värk i bröstet och allt känns fulständigt meningslöst. Jag klarar inte av att ta tag i någonting,vill inte ens gå upp ur sängen. Men det gör jag, jag går upp och äter en meningslös frukost trots att magen säger åt mig att den inte alls vill ha någon föda i sig. Jag tar mig i kragen och åker till min häst som är en av mina ljusstrålar,jag går till mitt jobb och jag klarar av det, ingen märker att något är fel. Sen kommer jag hem och då orkar jag inte längre, orkar inte hålla god min. Jag bara sitter,svarar på tilltal men inte mer. Jag beundrar Marcus för att han står ut, jag beundrar mig själv att jag står ut.
Kom inte att säg att ni vet hur det är ni som gjort det. För jag lovar det vet ni inte, ni har inte en jävla aning.

Kommentarer
Postat av: Anonym

så ska du inte känna! vi ska ju vara coola på söndag på maskeraden. och så kommer julejulen :)

2008-12-03 @ 09:27:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Lätta ditt hjärta:

Trackback
RSS 2.0