Sandy <3
...
Jag orkar inte skriva mer, det känns som att jag håller på att gå sönder. Jag hatar att må så här, det kommer aldrig ta slut.
This is my destiny...
Me like
Nu ska jag iväg och rida lektion på min söta häst!
Bye for now
Zzzzzz....
I morgon är det fredag vilket betyder helg. Men eftersom jag jobbar varannan lördag så blir det ingen riktig helg för mig. Jag börjar jobba 9.30 på lördagar. Jag är defenitivt ingen morgonmänniska och eftersom jag går upp vid sju för att först åka och släppa ut min egna häst innan jobbet är jag väck sedan. Jag piggnar liksom aldrig till, jag bara längtar hem till sängen igen. Jag älskar verkligen att sova mycket och länge. Minst åtta-nio timmar per natt, annars för jag ont i huvudet och blir lika gnällig som en pensionär. Det värsta är att jag kan verkligen sova hur mycket som helst. Jag testade en gång att inte sätta någon klocka. jag hade kvällen innan lagt mig 23.30 och vet ni när jag vaknade? 14.25!! Ni ser, det finns inga begränsningar där, jag är makalös!
Jag får väl lära mig någon gång, man kan ju inte sova till 10 varje dag. Eller jo, så länge man inte har barn så kan man faktiskt det. Jag får passa på att njuta ett par år till, underbart!
Willys i mitt hjärta <3
Var på willys innan idag, kan meddela att den fellagda gräddpaketen fortfarande ligger kvar. Den är dock uppflyttad ett hyllplan!? Slarvigt!
Det inträffade en rolig incident i mataffären. Marcus petar mig i sidan och viskar "vänd dig om" jag gör då detta och ser något underbart. En barnfamilj med en kundvagn som ser ut som en moped i fronten. Jag lovar att jag knäckte mig! När jag väl börjat skratta åt något kan jag inte sluta. Denna kundvagn förföljde mig sedan hela handlingsrundan. Stackars människor, de måste trott att jag var någon slags psykopat som började asgarva så fort de närmade sig. Men,men, roligt hade jag iallafall, kul att en sådan sak verkligen kan förgylla min dag, lättroad tror jag att det kallas!
En sak som förvånar mig när jag är i matbutiker är hur fräcka folk är. De klämmer på alla äpplen och lägger tillbaka hälften. Ok, om frukten är rutten men bara för att den inte är tillräckligt röd på en sida så kan man faktiskt inte lägga tillbaka den. Vem vet vart de har haft sina händer innan? USCH!
Sen mina damer och herrar har vi det allra värsta! Folk som stoppar ner sina äckliga,snuskiga fingrar i lösgodisbehållarna för att plocka upp en godis och stoppa in i sin mun. För det första, det är ohygieniskt. För det andra, BETALA FÖR DEN!!
Annars kan man ju alltid gå och öppna en burk med gulaschsoppa och häva i sig, varför inte?
En sak som jag däremot finner oerhört underhållande är hur snåla människor kan vara när de ska handla. Det finns olika exempel på detta. De finns dom som tar bort blasten på morötterna och den lilla stjälken på tomaten för att varan ska väga mindre, och sist men inte minst, nästan det roligaste, de som tar med sig egna plastpåsar hemifrån när de handlar....
Det finns verkligen alla sorters människor, både på ont och på gott!
Spring i benen!
Den som säger att ridning inte är någon träning får gärna låna min häst och ge sig ut ett par varv. Du tränar hela kroppen vill jag lova. Haha, tror inte direkt bromsen på min "havremoppe" skulle gå igenom en besiktning, den tar alldeles för dåligt ;). Men det är en underbar känsla att sitta där uppe och bara känna hur oerhört lycklig hon är över att verkligen få springa av sig. Tänk att ett så stort djur som ändå väger ca: 500kg låter mig sitta där och bestämma vad hon ska göra. Tycker det är rätt så coolt när man tänker på det, de skulle lika gärna kunna slänga av oss och trampa på oss om de hade velat. Men de gör dom inte, snälla djur! Jag brukar skoja om det. Jag har ett djur på fem kg sen har jag ett på 500 kg och det man ska vara rädd för är utan tvekan det på fem kg, HON är ilsk! Men hästen, hon är verkligen hur snäll som helst! Har aldrig ens visat en tendens till att vara arg på mig!
Så här svettig och lerig blir man efter ett härligt träningspass på travbanan!
Försökte ta en bild på mig och Misan men det gick inte så bra, hon har för stort huvud:)
Här är vi iallafall tillsammmans med "min" katt Milton.
Jag trodde min häst skulle rulla sig men eftersom hon inte tycker om att bli blöt så struntade hon i det.
I stället var det hagkompisen Karmenzita som stod för underhållningen!
My *
Ville bara meddela för de som är intresserade att min häst går som en j*vla klocka just nu. Det gör mig lycklig om något, hon har aldrig varit så här fin innan! Nu ska det ut och tävlas, watch out! 
"Vända kappan efter vinden"
Att man beter sig olika beroende på vem man umgås med är inga konstigheter. Vissa människor gör en gladare än andra t.ex. Men när man helt skiftar personlighet och till och med i vissa fall beter sig illa mot andra i sin omgivning det är då det börjar bli konstigt.
Ofta beror detta nog på att man vill "fjäska" och ställa sig in hos någon. Om man förstår att man har något att vinna genom att vara övertrevlig mot en annan människa. Denna person kanske har stort inflytande någonstans,känner någon speciell eller har en rik pappa. Jag kommer ihåg när jag själv gick i skolan. Vissa elever visste inga gränser när det kom till att fjäska in sig hos läraren, de fanns till och med de som sprang och servade dom med kaffe!? Herregud säger jag bara. Är de så "dåliga" i ett ämne så förtjänar de inte ett högre betyg bara för att de råkar slicka läraren i röven.
Detta beteénde faktiskt ganska tragiskt och grundar sig säkert i någon slags osäkerhet. Man måste på något sätt "hävda" sig själv. Jag kallar det falskhet och det är något jag absolut inte stödjer. Man ska naturligtvis vara trevlig mot sina lärare/anställda/vänner vad det nu än gäller men det finns gränser. Det får inte gå ut över andra så att de blir lidande. Men det är väl som vanligt den underbara egoismen i samhället som styr!
Navelsträng
En sak jag funderat en del över är det här med att flytta hemifrån. Jag kan inte ens i mina vildaste fantasier förstå mig på människor som fortfarande bor hemma när de är vuxna. Enligt mig ska man när man gått ur gymnasiet försöka att skaffa sig en egen bostad. Man måste skaffa sig ett eget liv, utan sina föräldrar.. Jag finner det nästintill perverst när jag hör talas om folk i min egna ålder (25) som fortfarande bor hemma hos mamsen. Det känns som om dessa människor på något sätt stagnerat i sin utveckling. De vill vara som små barn resten av livet. För det mesta har väl föräldrarna inget emot det heller, de vill nte "klippa navelsträngen" som man brukar säga.
Mina föräldrar hade aldrig och då menar jag ALDRIG låtit mig bo hemma tills jag var över 20 och det är jag jävligt tacksam över. Mamma satte upp mig i bostadskön så fort jag var gammal nog och tack vare det så fick jag också en lägenhet när jag skulle flytta hemifrån.
Vissa människor bor säkert kvar hemma för att tjäna pengar också. Detta gör mig riktigt förbannad! Dina föräldrar har redan försörjt dig sedan du föddes nu är det dags att stå på egna ben! Naturligtvis finns det situationer då man måste be sina föräldrar om ekonomiskt stöd men målet måste väl vara att klara sig själv!? Eller har jag fel? Man kanske ska leva med och på sina föräldrar tills de trillar av pinnen, är det det nya? Får kolla upp detta närmre..
Stronger than yesterday!
Allt har känts mycket ljusare idag. Skönt. Har haft en bekymmerslös dag, vilket inte är ofta.
Jag måste lära mig att sluta överanalysera allt hela tiden! Jag känner mig ofta utanför bland vänner och familj ibland med rätta men ibland beror det helt enkelt på mitt dåliga självförtroende. Det här grundar sig antagligen från mellanstadiet då jag faktiskt på riktigt blev utfryst och mobbad. Jag tror inte att man kan glömma sådana saker. Förtränga kan man alldeles säkert men det finns alltid med, någonstans där i bakhuvudet.
Jag har väldigt svårt att känna förtroende och att lita på människor även detta p.g.a vissa saker som inträffat där jag verkligen blivit sviken och nu överdriver jag inte, vissa saker är verkligen helt oförlåtbara. Den enda människa jag någonsin verkligen litat på är Marcus och tro mig, han förtjänar min tillit. Även om han aldrig kan förstå så har han altid funnits där, no mather what! Men jag försöker ändra på detta, jag vill lita på mina vänner, i allafall de som förtjänar det.
En riktigt bra vän är enligt mig:
* Någon som alltid ställer upp när det än gäller, vare sig de är "upptagna" eller om det är mitt i natten. Och med det menar jag naturligtvis om något speciellt inträffat och man verkligen behöver prata.
* Någon som intresserar sig för hur man mår,speciellt när man faktiskt är sjuk så som jag är.
* Någon som man kan skratta och ha kul med men även kan gråta inför.
Jag har aldrig trott på "envägskommunikation" och jag kommer aldrig mer acceptera det heller. Jag har blivit alldeles för stark mentalt för det. "Nobody puts baby in a corner".
Den bästa vännen på den bästa hästen.
mys
Jag har även idag blivit serverad mat, helt underbart. Först hos Marcus mamma och sen ikväll av Marcus. Känner mig riktigt bortskämd, härligt! Jag och Marcus har haft en riktig myskväll. Först körslaget där förresten helt fel åkte ut!! Magnus är helt klart sämst. Sen har vi även kollat på en Irene Huss film. Helt okej filmer sådär lite lagom underhållande utan att man behöver tänka för mycket!
Har försökt att få gjort lite jobb idag också, det går sådär. Jag har verkligen ingen pli på mig själv när det kommer til sådant! Ska se om jag kanske kan få gjort något nu.
Ha det så bra allihop och som sagt, sätt ner båda fötterna stadigt på jorden!
I like my man ;)
Idag har varit en bra dag! Jag har jobbat lite, varit i stallet, ridit lektion på en annan häst vilket är jättenyttigt och utvecklande och jobbigt!
Ikväll har en kompis varit här, vi har ätit god mat, druckit rödtjut och kollat på tv. En perfekt avslutning på veckan alltså.
Det kommer bli en lugn helg. Ska försöka få jobbat, ska rida och umgås med Marcus. Jag älskar helger då man inte har en massa saker planerat. Jag blir alltid så stresssad. Det är något jag bör jobba med mycket. Jag kan inte hantera stress eller rättare sagt jag stressar alltid. Jag måste planera allt jag ska göra i minsta detalj så jag hinner, till vad kan man fråga sig? Svaret är, jag har ingen aning! Hmm..får nog stanna upp ibland och fundera över varför jag stressar och om det egentligen finns någon anledning till det.
Jag och min man innan han följde med mig på en spelning med Danny. Det är kärlek det!
"Blott en dag"
Med dessa rader avslutade vi varje dag i lågstadiet. Låter som att jag är lastgammal men detta är "bara" 15 år sedan och vi hade en äldre lärarinna. Vi sjöng psalmer också,lärde oss ordentlig skrivstil och fick guldstjärnor stora eller små beroende på hur duktiga vi var. Ibland satt fröken bakom sin kateder och läste för oss ur någon riktigt klassisk bok och alla satt och lyssnade med spänning.
På rasterna var det "snurrgungan" eller "stängerna" som gällde. Jag bodde med gångavstånd till skolan och varje morgon gick jag upp extra tidigt bara för att komma till skolgården innan alla bussarna anlände för att kunna "paxa" snurrgungan. När sedan klasskamraterna anlände blev man mäkta populär och då fick JAG bestämma vilka som fick vara med och snurra. Det var stort!
Sista dagarna innan skolavslutningen hade alla blombuketter på bänkarna. Det doftade starkt av syrén och liljekonvalj. När väl skolavslutningsdagen kom hade alla tjejer tagit på sig sina allra finaste klänningar och hade rosetter i håret. Alla gick i led till kyrkan där familjen väntade, man sjöng "Den blomstertid nu kommer" och sedan var man fri i tio hela veckor
Det riktigt pirrar i kroppen bara jag tänker på det, det var en härlig tid!
Knark och ironi
Nu när jag är äldre klarar jag av att hantera detta på ett mycket bättre sätt, men jag kan fortfarande känna hur underbart det är att verkligen trycka i sig en massa choklad, ångesten lättar men det blir ju mycket värre efteråt då det dåliga samvetet kommer i stället.
Idag har i alla fall varit bra mycket bättre än i går. Det finns fortfarande människor som gör mig fruktansvärt illa och frågan är om de ens förstår det själva, jag tror faktiskt inte det. Det går ju inte att påpeka det för dom heller. Men tiden läker ju alla sår sägs det, får hoppas på det! Det är konstigt för hade det inte varit för just den här saken så hade jag faktiskt mått ganska bra just nu, bättre än på mycket länge.
Hästvett och Oprah
Det känns iallafall lite bättre nu, det är skönt. Ska strax ge mig av till stallet där det står stängsling på schemat. Det är ganska dumt att ha hästarna gåendes på en liten leråker när det finns jättestora ytor att utnyttja. Hästar ska ha stor hagar är min uppfattning. Tycker så synd om de som får gå i små rasthagar där de knappt kan röra sig och ibland får de bara vara ute kanske tre-fyra timmar på en dag. Nej, usch det är verkligen inte det ultimata livet för en häst, de ska kunna galoppera runt och känna sig fria! Det enda negativa är att min häst kommer att bli tjock!!! Men det är det värt, bara hon är lycklig.
Satte på tvn nu. Som vanligt är det Oprah på trean. Underbart program! Helt otroligt vilken hysteri en kändis kan skapa. Gwyneth Paltrow är där och lagar paella. Tack vare henne blir detta den mest fantastiska rätt i världen och 100000 tals amerikaner kommer säkert att laga det samma kväll för det gjorde ju Oprah och Gwyneth.
Kom förresten på att jag har en youtubesida om någon skulle vara intresserad. Där finns ju mest hästklipp men ni är välkomna att titta om ni vill!
http://www.youtube.com/user/Killberry83 .
Ne, nu ska jag lämna min sköna nedsuttna soffa och bege mig ut i diset. Ta hand om er alihop!
Keep running away!
Jag har suttit och funderat över om jag skulle blogga idag eller inte. Risken är att det blir en väldigt negativt inlägg. Den ångesten och uppgivenheten jag känner just nu är inte av denna värld. Jag kan tyvärr inte gå in något närmare på varför. Jag fick iallafall tagit mig i kragen och duschat innan. Som tur är har jag en underbar sambo som lagar mat åt mig, annars hade jag garanterat intefått i mig något mer än mackor idag. Smörgåsar med prickigkorv eller hushållsmedwurst som det så tjusigt heter är visserligen inte fy skam det heller. Jag vet inte riktigt mer vad jag ska skriva, har ingen motivation. Ni får stå ut med det.
För att citera Danny
"Take,take, take me away, I gott'a get out of here. Need,need,need to erase,rewind and disappear"
Min stjärna!
En helt vanlig måndag!
Jaha, så var då måndagen till ända. Har varit en helt okej dag. Alla dagar är ju så mycket bättre nu när jag har dannys skiva att lyssna på. Jag höll på att gå under då Marcus släppte bomben att han skulle ha den ena bilen till jobbet, "min" fina bil och den enda som har en cdspelare. Man kan ju liksom inte direkt lägga in cdskivor på kasettband längre. Jag blev alldeles bestört över detta. Hur skulle jag överleva!? Att köra bil utan att kunna lyssna på Danny (i-lands problem eller?). Men även detta löste Caroline galant så nu kör jag omkring med min ipod i öronen i bilen. Det gäller att inte vara dum!
Har varit en helt vanlig måndag i mitt liv idag. Har ridit. Idag blev det en barbackatur (barbacka = utan sadel för er som inte är hästintresserade). Regnet stod som spön i backen och vinden piskade i våra ansikten men vi var lyckliga ändå jag och Misan (hästen). Efter ridturen bar det av till jobbet där jag höll fyra lektionen även detta utan några missöden.
Slutade vid 19.30. Bilen var lite missnöjd av hunger så jag bestämde mig för att ge den lite föda. Åker till macken, går ut i pissregnet, kan ju tillägga att jag efter fyra timmar i ett ridhus var relativt kall. Vad tror ni sker? Jo, den jäkla bilen har tanklocket på fel sida!! Oj,oj,oj,,,,då blev Caroline upprörd (återigen ett allvarligt i-lands problem). Jag fick iallafall vänt på den nedrans bilen och den fick sin bensin. Åkte och hämtade Marcus, åkte till Willys. Det verkar förresten vara en slarvig livsmedelsaffär det där! Jag lade ett gräddpaket på helt fel ställe för över en vecka sedan och det ligger fortfarande fel!? Slarvpottor!
Efter att Marcus handlat sig i princip helt pank begav vi oss hemåt och sedan dess har jag suttit pall här på baken i soffan. Bestämde mig också för att inte duscha, jag orkar verkligen inte! Känner jag mig själv rätt så kommer jag förmodligen sitta här en stund till, skinkorna har ju redan somnat så varför väcka dom???
Stay sharp and alert
Jag försöker att skriva om mitt liv.
Mitt liv är i många avseénden väldigt jobbigt. Detta är något de som känner mig har svårt att förstå, fast ska jag vara ärlig har de flesta nog inte försökt förstå det heller. Utåt sett är jag ju en person som har allt, en underbar pojkvän, en fin lägenhet, en egen häst, ett jobb jag tycker om osv. Jag är fullt medveten om dessa privilegier jag fått i livet,tro mig.
Ändå är det något mörkt som bor där inom mig som gör att jag inte kan förmå mg själv att vara lycklig. Detta år något jag hoppas att kunna ändra på naturligtvis, man måste ju kämpa och ha ett mål.
Jag hoppas på att i framtiden kunna skriva många positiva inlägg här i bloggen berätta om mina framsteg! Men det kommer också att komma dagar då allt känns riktigt åt helvete och då kommer det synas här också eftersom bloggen är ett ypperligt tilfälle till att skriva av sig på också.
Så stay strong och kämpa på allihop, fokusera på de glädjeämnen ni har i livet, ta ingen skit och sträck på er!
/Caroline
No clue!
Marcus <3
