This is who Iam
Vem är jag?
Jo jag är tjejen på 25 år som fortfarande får visa legitimation när jag köper cigaretter. Jag önskar att jag kunde vara 15 år igen då man hade sådär riktigt kul. Jag tycker livet är svårare än det egentligen är, eller så är mitt liv svårare än vad det egentligen borde vara. Jag samlar på tändare vilket inte går så bra eftersom jag använder dom och de försvinner i stället. Min favoritfärg är lila, men jag klär inte så bra i det. Jag hatade min hårfärg de första 17 åren utav mitt liv och har därför haft det färgat. Allt från ljubrunt till svart till violett.
Jag är den känslomässiga tjejen som alltid tar extra hårt på motgångar. Älskar jag någon gör jag det för alltid. Jag gör allt för de som står mig nära men jag litar inte på någon. Inte ens mig själv. Jag är också tjejen som alla alltid kunnat utnyttja eftersom jag är alldeles för givmild. Jag blir sällan arg men när jag blir det bör man inte stå i vägen. Detta inträffar kanske två-tre gånger om året. Jag är den oroliga tjejen som alltid tänker att hemska saker ska inträffa. Detta är något jag levt med under hela min uppväxt. Min största rädsla är att förlora de som står mig närmast.Jag träffade Marcus när jag var femår, han är min själsfrände. Min häst är otroligt viktig för mig, efter Marcus så kommer hon. Min allra bästa vän!
Jag älskar broccoli men äter helst inte skaldjur. Det bästa som finns är choklad! Det första jag gör på morgonen är att sätta igång kaffebryggaren.
Jag anser mig själv vara en relativt intelligent människa med högre EQ än de flesta andra människor (emotionell intelligens). Jag anser detta vara något som de flesta borde bli bättre på. Jag har inget lokalsinne överhuvudtaget!
Min största fobi är paddor. Dessa djur är så äckliga att jag mår fysiskt dåligt när jag ser dem. Detta grundar sig nog i en incident som inträffade då jag var ca:10 år gammal. Jag traskade glatt hem från skolan en dag då jag bodde fem minuters gångväg från skolan. Jag minns så väl att jag hade mina vita gummistövlar på mig. Det var på den tiden man kunde gå klädd hur man ville i skolan. I allafall så kommer jag vid grannens hus då jag hör världens äckligaste kras. Då har jag trampat ihjäl en stor,fet padda med mina gummistövlar! Usch, jag ryser av bara tanken.
Jag är också tjejen som älskar att sova, gärna 10 timmar varje natt.
Jag är ingen naturmänniska och jag avskyr att gå ute i skogen. På hästryggen är det mysigt men inte till fots. Det är bara tidskrävande, ansträngande och det ger mig verkligen ingenting förutom möjligtvis en fästing.
Att jogga är härligt tycker jag, men att gå är fruktansvärt långtråkigt.
Jag har fruktansvärt dåligt tålamod och vill att allt ska gå snabbt. Samtidigt är jag väldigt envis och ger mig sällan.
Jag avgudar Danny, men tycker inte om Ola. När Danny är i närheten så blir jag som en 13 åring. Han bara gör mig sådan helt enkelt.
Jag fäster mig väldigt lätt vid både människor och ting. När min första bil var tvungen att åka till himmelen så grät jag floder och jag saknar "henne" fortfarande. Jag är en extrem vanemänniska. Jag vill ha allt som "vanligt". När jag var yngre och möblerade om rummet så kunde jag inte sova för det kändes inte som det brukade. Så det slutade oftast med att jag mitt i natten möblerade tillbaka allt igen.
Jag saknar huset som jag bodde i när jag var liten och jag drömmer ofta om det på nätterna.
I framtiden vill jag bo på landet (helst inte Tvååker). Jag vill ha ett stall med hagar till som är precis utanför köksfönstret så att jag kan öppna det och ge Misan en morot på morgonen. Jag är nöjd med mitt jobb men liter mer pengar hade inte suttit fel. Mitt drömyrke är psykolog men vem orkar plugga så mycket? Psykologer är förresten ganska så konstiga, fast min är rätt läcker.
Jag gillar bilar. Snygga och snabba ska de vara och helst japanska. Jag kan både pumpa däck,byta däck, kolla oljan (skulle nog kunna byta olja och filter själv med om jag var tvungen), detta är inga svåra saker men tjejer verkar inte kunna sådant i allmänhet.
Jag tycker inte om Varberg och speciellt inte på sommaren. Det är alldeles för mycket folk här då, man kan inte ens komma fram med bilen. Jag bor tre km från centrum men är där kanske tre-fyra gånger om året. Alla känner alla i den här stan. Jag har också en stor fobi för att gå på stan ensam. Det känns som att alla tittar på mig. Ska jag gå in i en effär kollar jag alltid att det är någon mer där inne så att affärsbiträdet inte kommer stå och granska mig. Annars är Varberg en vacker stad faktiskt. Jag tycker inte heller om Göteborg, kan inte riktigt sätta fingret på varför. Däremot så älskar jag Stockholm och skulle mycket väl kunna tänka mig att bo där om min livssituation hade sett annorlunda ut!
Min högsta dröm är att få åka till USA och då speciellt Florida. Där bor Brian o Backstreetboys. USA är ett land som verkligen fashinerar mig. jag hoppas verkligen att jag någon gång kommer att ha råd att åka dit. ´
Jag tycker inte om sommaren, det är alldeles för varmt då. AC är en mycket bra uppfinning!
Jag är beroende av nässpray, jag biter mig alltid på insidan av läppen och jag gnisslar tänder. Jag älskar att läsa böcker och löser även korsord ibland. Jag hatar att laga mat, men tycker att det kan vara kul att städa. Jag kollar gärna på dokumentärer på tv men hoppar gärna över nyheterna. Jag förstår mig inte på människor som måste ägna så mycket tid åt sitt utséende. Sminka sig för att gå och handla, oerhört löjligt.
Ja, vill ni veta något mer om mig så är det bara att fråga. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men någonstans måste man sätta stopp.
Jag till höger, lillasyster Linnea till vänster
Min bästa vän
Jag har många gånger fått höra att "det är ju bara ett djur" . Detta gäller då människor som inte förstår att jag kan lägga ner så mycket pengar,energi och tid på min häst. Jag kan börja med att klargöra en sak. Hon är inte "bara" ett djur för mig. Misan som hästen kallas är min allra bästa vän. Hon är den som betyder mest för mig efter Marcus.
Det är mycket tack vare henne som jag mår såpass bra som jag faktiskt gör just nu. Jag har aldrig haft ångest när jag sitter där uppe på hennes rygg. Att sitta där och filosofera ute i skogen samtidigt som man hör hovklappret och hennes förnöjda frustningar, det är en känsla som inte ens går att beskriva.
Det är också tack vare henne jag har kommit dit jag är idag. Jag var i valet och kvalet om jag skulle lägga ner allt vad ridning hette och satsa på något annat i livet. Detta efter en massa motgångar med foderhästar och medryttarhästar. Jag kollade ändå runt bland annonserna och hittade världens finaste lilla häst.
När hon sedan skulle säljas var jag helt förstörd. Jag kommer ihåg att jag klockan tio på kvällen åkte ut till stallet och bara ställde mig och grät med armarna kring hennes hals.
Tänk vad saker och ting faktiskt kan förändras till det bättre. Misan är nu min alldeles egna och jag måste passa på att verkligen tacka Martina (den förra ägaren,som jag vet läser min blogg i bland). Hade det inte varit för att du var så snäll och generös hade jag aldrig kunnat köpa världens bästa häst, jag är verkligen evigt tacksam!
Jag gör allt för att min häst ska ha det så bra som möjligt och jag tror att hon är lycklig. Det är för mig det allra viktigaste. Hon är värd varenda krona även om det för mig innebär att jag inte ens kan köpa ett nytt klädesplagg om året. Hon är min stjärna och min allra bästa vän, jag kan inte förklara det bättre än så!
Bild tagen idag när vi hoppade lite i ridhuset.
Hjälp
Jag avskyr söndagar. Det är det värsta dagen på hela veckan. Kan inte riktigt sätta fingret på varför men jag har alltid ångest på söndagar.
Idag hade jag tänkt att åka och hoppträna lite med hästen. Jag avskyr att hoppa men gör det ibland för hästens skull. Jag är alldeles för feg för att ägna mig åt sådana saker. Jag är en riktig "dressyrkärring". Jag tycker om att rida fint och jobba hästen istället för att hoppa över hinder i höga hastigheter.
Har nog bestämt mig för att följa med på en fest nästa lördag, min kollega lyckades övertala mig. De tycker att ridlärarna borde vara där. Oj, ridlärare, jag!? Ja just det. Jag är ju faktiskt ridlärare, hur gick det till? Vad fantastiskt egentligen. Jag älskar att jobba som det och jag vill nog tro att jag är rätt så bra på det också. Mina elever ser ialafall ganska nöjda ut!
Ne, nu ska jag ge mig iväg, hjälp!
Surprise, or not.
Kan förresten inte säga att jag är förvånad, besviken möjligtvis men inte förvånad. Varför kan man fråga sig? Jo för att ingenting kommer någonsin förändras. Världen kommer alltid att se likadan ut. Det är bara att inse att jag är annorlunda på den punkten och det är något jag är väldigt stolt över!
Se den!
Your ego,my laugh
Lugn dag, härlig ridtur,middag ute med Marcus och nu väntar film + chokladmousse.
Jag är stark,jag klarar mig.
Bättre att ha lite lite självinsikt än att ha ett alldeles för stort ego. Skulle kunna skriva ett helt inlägg om detta men gör det inte. Det är inte värt det..... vissa människor kommer ändå aldrig förstå. Det är det som är deras brist. empati kanske borde vara ett ord man lär sig i grundskolan. Ahh,,,slå upp det!
Irritationen når nya höjder
Idag när jag var på mitt kära Willys så såg jag att grädden var borttagen, blev nästan lite besviken. Jag får lägga dit en ny!
Jag såg en annan sak också som fick mig att fullkomligt explodera! En kärring som vandrar omkring med någon slags upphöjd korg på hjul. Hon rullar fram till lösgodiset,öppnar locket till en av behållarna, sticker ner sina äckliga rynkiga fingrar, tar upp en godis och stoppade den i munnen. Jag blev så arg så jag kunde inte hålla käften. "Hon snodde en godis,såg du Marcus? Jag ska nog ta och öppna den här paketen med choklad och äta upp här och nu" detta sa jag i en medvetet hög ton. Hon hörde, det vet jag. Men jag tror inte kärringen hade vett på att skämmas. Usch en smäll över fingarna med linjalen skulle hon ha, precis som i skolan på den gamla goda tiden!
Hon ska vara glad att hon inte bor i Iran, där hade de höggt av henne handen, det gör dom nämligen med folk som stjäl!
For you my <3
Nej, Marcus är ingen loser. Detta är vår låt!
Underbara amerikaner!
Just nu står det en man framför en stor skärm och förklarar hur det går till att tillverka en produkt. Från råvarustadiet till konsument. Han meddelar den hänförda publiken att tillverkarna lägger på massa procent på vägen, att varan blir mycket dyrare i affären än vad den är att tillverka. Amerikanerna spärrar upp ögonen och skakar förvånat och besviket på huvudena. Hur kan detta vara så? Det är ju helt sanslöst.
Jag ler lite här i soffan och tänker för mig själv att jag är nog rätt smart ändå..
Stuck in reverse
"Jag ser hur det faller men hinner inte fram.
Jag borde stoppat det i tid, men mina sinnen lydde mig inte.
Jag stängde ute sanningen och fick mitt straff.
Liksom frosten sluter sin barm över all grönska om vintern lika kal är nu min själ
Men hoppet är det sista som överger människan sägs det,
nåväl nu har jag övergett det med."
"Okänd"
Marcus,Misan & Sandra utan er hade jag inte klarat mig. Ni är dom som får mig att le.
Marcus med sin villkorslösa kärlek
Misan med sin charm,envishet och glädje
Sandra med sin humor och troförlitlighet
Bara ni finns där så går det!
mmmm
Frukosten bestod av kaffe och semla inte fy skam, grädden mättar ju för resten av dagen.
Ska alldeles strax iväg till stallet. På schemat står hämtning av ca:500 kg hö! Marcus kan inte hjälpa till idag så Caroline ska köra transporten!? Framåt är väl okej men när man ska bakåt! Usch, det knyter sig i magen bara av tanken. Jaja, det är bara att gilla läget och gasa. Det värsta som kan hända är väl att jag kör rätt in i porten och välter hela ladugården. Undra om de höjer min stallhyra då?
Sköt om er alla där ute, ha en bra dag!
Some explanation
Jag har under en tid nu mått bättre, ångesten över att det ska hända Marcus någonting har varit mindre. Tills för en vecka sedan då jag blev orolig när han inte svarade och då var det kört igen. Det räcker med en sådan liten sak så sätter hela cirkusen fart på nytt. Nu är jag orolig för allt! Jag letar fel på katten och på hästen. När hästen igår efter ett ridpass blödde lite näsblod trodde jag bokstavligt talat att jag skulle svimma. Jag letade genast information om det hela och efter det så var jag ju helt säker på att hon skulle dö. Detta går jag nu och oroar mig över konstant + att Marcus inte kommit hem än eftersom han jobbar över. Tanken på att han kan ha varit med om en bilolycka eller annan olycka finns där inom mig hela tiden. Så här är det, varje dag,varje timme,varje minut. Jag oroar mig alltid över något. Varför oroa sig för något som ännu inte hänt kan man fråga sig!? Jag har ingen aning men det gör jag. Varför jag gör dt kan jag inte heller svara på, jag har alltid varit sådan och kommer förmodligen förbli det!
Words
Smultronsnår är ett otroligt vackert ord tycker jag. Kan inte riktigt sätta fingret på varför men det låter så fint!
När det gäller det fulaste ordet i svenskan så var det lite svårare men jag kom ändå fram till att hemorrojd är ett riktigt fult och äckligt ord. Speciellt om man utalar det "hemorröjd" som vissa gör! Usch!
Vilka ord tycker ni är fulast/finast??
MR DGASG
"Magsjuka" & ärtsoppa
Jag gjorde ju tydligen bort mig lite när jag pratade om det där med "bilning". Jag har verkligen aldrig hört talas om att det skulle ha med borrning att göra och jag förstår inte alls logiken i det. Men nästa gång jag går till tandläkaren ska jag säga till dem att "snälla bila inte i min tand". Då kanske man får rabatt med, eller en enkel biljett till Hispan som min mor brukar säga...
Dagen har flutit på utan större incidenter. Har jobbat,ridit och ätit pannkakor som Marcus gjorde till mig, smaskens. Men jag var tvungen att äta ärtsoppan först annars blev det minsann inga pannkakor klargjorde han. Det gjorde inget för jag gillar ärtsoppa, men det måste vara senap i!
Kom förresten på ett till favoritord, Acetylsalicylsyra! Bara smaka på det ordet, helt underbart.
Ojsan
Underbara Varbergsbostad
Going to sleep
Men nu säger jag och Alice god natt!
Don't speak!
Jaha, så var ännu en måndag överstökad. Den gick fort och har faktiskt varit riktigt trevlig. Ibland verkligen älskar jag mitt jobb! Har dessutom fått reda på en massa smaskiga hemligheter idag. Jag riktigt bubblar över nu så smaskiga är dom. Men jag säger inget, är tyst som en liten mus!
Har även idag funderat en hel del, jag är väldigt bra på det. Jag funderar och filosoferar över livets betänkligheter. Fint ord det där, och avancerat. Jag gillar "avancerade" ord. Så som empatisk,vokabulär,horribelt.. detta är ju egentligen inga konstiga ord men det är ju ingen som förstår när jag använder dom, jag måste vara oerhört gammaldags. Jag får helt enkelt börja prata som man gör här i Varberg och speciellt ute på landet. Ett par exempel.
* "Jag var hemma hos han igår". Underbart, helt fantastiskt hur denna "han" figurerar överallt och hela tiden.
* "Jag hittar inte nycklen till cyklen". Det kanske är en ny form av ordet cykel! Cykel,cyklen,cykelen (som vissa också säger). Ja så måste det ju vara, mitt dumhuvud!
* "Aj, jag skärde mig". Oj,oj, det måste gjort ont, men inte lika ont som det gör i mina öron när jag hör det ordet.
Håll i er för nu kommer min absoluta favorit
* "Vad ska man med domma till?". Hallå,DOMMA!? Man kan ju inte säga så!! Hör ni inte hur fel det låter?
Nej, det måste jag säga, jag är enormt tacksam över att mina föräldrar har lärt mig att tala ordentlig svenska. Man kanske skulle starta en språkkurs?
The day after the day before..
Mitt huvud har bankat hela dagen & kroppen har varit skakig. Rödvin är förbannat gott men man blir också förbannat dålig av det. Den obligatoriska "dagenefterångesten" har naturligtvis infunnit sig också! Kan någon vara så snäll att gömma min telefon när jag är full, tack!
Dagen har ändå gått relativt fort. Har naturligtvis hunnit med en ridtur också. Eftersom motivationen var på noll och jag var totalt orkelös så blev det en lugn skrittrunda. Tur man har en snäll häst, jag satt där med helt långa tyglar och försökte rensa skallen lite.
Det är många tankar där inne som snurrar omkring nu, för många. Jag kommer aldrig att bli riktigt klok på det här,jag förstår helt enkelt inte. Men vad jag vet är att det inte går längre,jag kan inte låta detta styra mitt liv. Jag får helt enkelt försöka att fokusera på de människor som jag faktiskt kan lita på och som finns där för mig. Det kommer inte bli lätt men jag måste, för min egna skull. Verkligheten kan vara ett riktigt skrämmande ställe att befinna sig på. Men man har inte så mycket val, man kan inte fly för alltid tyvärr! 
Jag känner mig som ett sådant här just nu!
Nu ska jag dra fram glassbyttan och häva i mig lite god yoghurtglass!
