Attjo
Idag fyller Enya år. Det firades med ett extra hårt dressyrpass i ridhuset (jag visste inte så att det var hennes födelsedag) när jag sedan fick reda på det så fick jag jättedåligt samvete för att jag "plågat" henne så. Därför fick hon idag sex stycken äpplegodisar. Jag tror jag är förlåten nu :)
I helgen är det påsk och jag ska jobba. Har dessutom insläppet i stallet på kvällen så här blir det inget roande inte. Vet inte riktigt vad jag ska säga,tycka eller tänka för tillfället, det är rätt tomt på hjärnkontoret!
Btw, kan någon vräka mina grannar eller iallafall lobotomera dom så att jag kan få sova på nätterna? Tack!
I'm here
Jag orkar inte skriva något längre inlägg för jag är trött. Däremot känner jag att jag måste kommentera en sak. Tydligen har några blivit väldigt upprörda för det jag skrev om Danny för ett par månader sedan. Varfcör förstår jag dock inte riktigt. Jag skrev att jag hoppades att han skulle köra solo snart igen och att han måste blivit påverkad av andra människor som beter sig illa. Det är jätteroligt att han fortfarande är samma glada och genuint vänliga människa mot er som jag upplevde honom förr. Men jag vet många som tycker som jag också. Jag känner honom inte på något sätt jag har bara märkt en stor skillnad på signeringar och spelningar mot hur han var förr. Alla rykten är med all säkerhet inte sanna och det har jag inte påstått heller. Anklagat honom för att vara en våldsam fyllekaja har jag inte heller gjort.
Danny är en fantastisk artist och kommer alltid att vara, dock tycker jag att han borde slopa sina två bihang och det står jag för!
Ett glatt inlägg
På hästfronten har jag bara bra saker och berätta om också. I fredags var jag och enyas ägarinna ute på en skogstur. Jag red Carmen och hon kände lite lurig den gamla damen. Hon laddade och trippade och taktade. Men hon höll hovarna i marken för det mesta iaf ;).
I lördags red jag dressyr på Enya och hon var alldeles fantastisk! Det har gått så mycket framåt och tandläkaren gjorde verkligen susen. Vi tar det fortfarande lugnt men vilka framsteg hon gör den fina lilla tjejen.
I söndags var jag och Marcus ute på en härlig runda i skogen. Jag på Carmen och Marcus på Enya! Han fick känna på hur det är att galoppera snabbt och han var så duktig. Han fixade allt själv med mockning,borstning,tränsning m.m. Ridningen skötte han också hur bra som helst:). Enya skötte sig exemplariskt och Carmen också. Hon är så fräsig lilla Carmen, jag gillar henne skarpt.
Marcus och Enya i skogen
Kan också berätta att jag igår fick ett sms av enyas ägare som gjorde mig så himla glad :).
Det bästa av allt som hänt är att jag och Marcus äntligen bokat en resa! Den andre maj åker vi till Rhodos och bara njuter. Det ska bli så himla härligt och jag känner verkligen att vi behöver det, och förtjänar det.
Rhodos
Hotellet vi ska bo på
Carmenzita, the one and only ;)
Hon är fräsig den damen!
<3
Nu har jag kommit så långt att jag klarar av att säga det.
Jag älskar dig Enya <3
A quicky
Nu är det i vår i luften och jag har sett en fjäril som var gul!
Enya skötte sig exemplariskt idag och Marcus har varit och köpt nya stigläder åt mig.
Vi försöker hitta ett ställe att resa till också. Har ni några bra tips? Vi tänkte åka den första maj.
Da dentist
Idag har Enya varit hos tandläkaren. Det gick bra, han tyckte jag hade hittat en betydligt mer trevlig häst denna gången, jag håller med! Förra gången hade jag Soraya och det var väl ingen underhållande upplevelse direkt.
I morgon åker min vän Sandra mot kallare breddgrader, hon ska tydligen åka skidor. Hon säger att hon inte är så bra på det men jag ser henne allt framför mig i puckelpisten.
När Sandra åker bort är det Caroline som sköter Kakan. Jag har fått det fina förtroendet att ta hand om hennes lerpöl till häst. Kan man kanske klä in hela henne i gladpack? Ska kolla upp detta och återkomma med mer info.
Take care, and don't let people take advantage of you, give them back what they deserve!
Soraya
På kvällen den första mars fick jag ett samtal från Sorayas köpare. De hade hittat en gammal skada på henne som ansågs vara ett "dolt fel", de ville därför häva köpet. Hennes "fel" var så allvarligt att hästen inte borde ridas på mer.
Jag fick rent ut sagt panik. Jag såg framför mig hur jag stod där pank och med två hästar, varav den ena var skadad och en häst som jag dessutom verkligen är rädd för. Jag tänkte ju också att jag aldrig skulle kunna få råd att köpa en häst igen. Jag var verkligen helt förstörd.
Dagen därpå bestod av att ringa runt till en massa olika människor. Jursister,föregående ägare, veterinärer. Jag fick också reda på av veterinären att skadan var såpass gammal att den utan tvekan funnits där redan innan jag köpte henne. Därför kunde jag även i min tur häva köpet.
För att göra en lång och relativt komplicerad historia kort så var jag och Marcus igår nere i Skåne och hämtade Soraya. Jag trodde faktiskt att jag skulle vara helt oberörd, men det var något i hennes blick som gav mig en klump i magen. Det var inte samma häst, det var som om hon visste,som om hon hade gett upp.
I Tvååker väntade sedan hennes förra ägare för att ta med henne "hem" där hon antagligen snart kommer få somna in.
Allting löste sig till det bästa för alla och det känns skönt på ett sätt. På ett annat sätt känns det fruktansvärt jobbigt att veta att Sorayas hemska betéende berodde på att hon hade ont. Jag själv har aldrig använt något våld mot henne men jag vet att andra gjort det.
Jag hoppas att allt går snabbt nu och att hon får somna in lugnt och skönt!
Vila i frid du vackra fux.
This day
Allt är avklarat nu och det har gått bra. Men nu är jag om möjligt ännu mer trött! Jag får blogga mer om det hela i morgon.
Idag är jag irriterad på
* Människor som tror att de är bättre än andra
* Människor som är elaka
* Människor som kör om hästtransporter jätte,jättenära
* Att min choklad är slut
&
*Min förbenade spänningshuvudvärk
Jag är glad över
*Att allting är avklarat
*Att jag lyckades köra transport länge utan att köra av vägen
* Att Marcus är ledig i morgon och alla andra dagar
* Att jag faktiskt har människor som tycker om mig
Yo sucker!
Jag har haft en bra dag idag trots stressrelaterad magkatarr. Marcus jobbade sista dagen idag så nu är han fri, fri som en fågel. Han är också värd bättre min man, han är alldeles för bra för det skitstället!
Jag,Sandra och Matilsa var ute och red innan idag. Vi red över en flod. Ja , egentligen var det smältvatten som rann på en grusväg men det var hur mycket som helst. Det kändes som att vara ute på en vandring i fjällen med hästarna. Tur att de är snälla djur.
När den här helgen med alla sina svårigheter är över så kommer jag förhoppningsvis känna mig minst 10 kg lättare. När den stora stenen har släppt. Då lovar jag också att berätta om vad det är som hänt!
Take care now my friends, make love not babies ;)
En hyresgäst vardag
Det är svårt att veta vad jag kan skriva om i min blogg och vad som inte är lämpligt. Jag vill ju inte att människor ska tro att jag är något slags självdestruktivt psyko ;). Äh, skitsamma jag skriver om det jag vill,det som irriterar mig,det som får mig glad och et som bekymrar mig. Vill ni inte läsa så gör inte det.
Jag vet faktiskt inte om det är något som irriterar mig nämnvärt just idag. Men efter att ha kört vägen ut till Tvååker kommer jag antagligen ha känt aggressioner ett tiotal gånger.
Eller jo, en sak kommer jag på som är jäkligt störande.
I vårt hus finns en allmän tvättstuga, det är så många som måste använda samma så man kan oftast bara få en tid varannan vecka. Därför är man väldigt noga med att inte missa den, för vem äger 28 par strumpor och trosor? (Förutom Sandra:). I princip varenda gång är det samma sak. Det ligger antingen kläder någon utav tvättmaskinerna eller i torkmaskinerna. Flertalet gånger har jag fått avbryta tvättmaskinen för att jag behöver faktiskt min tid till min tvätt. I början när detta hände var jag så vänlig att jag lade in den andras kläder i torktumlaren men det tröttnade jag snart på. I stället kör jag nu ut tvätten och ställer den utanför så får den stå där och rinna. Det värsta i sammanhanget är att det i princip aldrig kommer någon och hämtar den heller, den kan stå där i flera timmar, nästa gång ska jag ta och bajsa i den!!! (OBS: ironi!)
Det finns en rolig sak i vår tvättstuga också. Någon eller några har den senaste tiden ägnat sig åt att klottra där nere. Vanliga könsord och lite fina illustrationer till. Detta gillar ju så klart inte hyresvärden som nu satt upp lappar om att tvättstugan övervakas av kameror. Nu till det roliga, det finns inga kameror! Men det verkar tydligen som att det hjälpt för jag har inte sett några fallosillustrationer där nere på flera veckor, lite tråkigt nästan om ni frågar mig ;)
Frisk som en nötkärna?!
Tydligen är det väldigt roligt och intressant när man bloggar om bajs för oj vad läsarantalet gick upp ;). I-landsproblem är visserligen väldigt spännande och viktiga saker att diskutera! Nästa gång jag och Marcus har någon het debatt så lovar jag att ni ska få delta.
Idag har jag fått reda på att jag är så frisk och välmående som jag kan bli. Tummen är upp för det ,eller inte. I bland undrar jag vad de har sina skyhöga löner för om de ändå inte kan eller vill hjälpa människor. Sitta där på baken i sina dyra fåtöljer,casha in sisådär 50-60 papp i månaden och säga att "du har nog kommit så långt du kan i det här" ,"du har nog den och den diagnosen". Känns lite halvseriöst om jag ska säga min mening. Men vad vet jag? Jag är ju bara en halvpank ridfröken som luktar hästskit.
Help us!
Marcus och jag kan ha oerhört seriösa diskussioner.
En av de saker vi har diskuterat mest och som vi har väldigt olika åsikter om är toapappersanvändande. Marcus tycker att jag använder alldeles för mycket toalettpapper. Han anser att det räcker med en ruta om man har gjort nummer ett och kanske två rutor om man gjort nummer två. Jag kan verkligen inte förstå detta. EN RUTA?! Då skulle jag ha hela handen full av kiss. Själv drar jag ut en rejäl bit på rullen och knölar ihop till en boll. Si sådär fem rutor kanske. Vad tycker ni? Håller ni med mig eller Marcus? Deta är en oerhört viktig sak så jag hoppas att ni kan hjälpa oss att reda ut vad som är "rätt eller fel". 
Livet
Det är inte enkelt att leva. Men man får försöka att kämpa allt man kan. Vi har bara en liten tid på jorden. Försök att ta vara på den,försök att se det underbara med livet. Låt ingen trycka ner dig,stå upp för den du är och vad du tycker men var ödmjuk. Hjälp människor som behöver det, är någon ledsen ge tröst. Visa de du tycker om att de är viktiga för just dig, du vet aldrig hur länge du får ha dom kvar. Livet är oförutsägbart och nyckfullt, men det är ditt och du kan göra ditt bästa för att påverka det dit du vill!
$$$$$$$
Gårdagens eller nattens casinobesök var långdraget men lyckat. Marcus var duktig och vann pokerturneringen. Nu kanske det kan bli en semesterresa trots allt :) Det är verkligen intressant att studera människor som spela poker. många har väldigt mycket ticks för sig. En asiatisk kille satt konstant och rev på sina kort,stora högljuda gester som jag som åskådare tom hörde. I princip alla sitter och håller på med sina pokermarker upp och ner,fram och tillbaka, låter väldigt mycket.
Det värsta är ändå de som försöker att trycka ner sina motståndare. Genom att ifrågasätta varje drag och hurra när de åker ut. Sådana människor förtjänar inte att vinna och det gjorde han inte heller, mohahaha.
Det är överhuvudtaget en mycket speciell och spännande upplevelse att vara på casinot. Mer än hälften av besökarna är asiater som pratar högt och nasalt och som satsar ca:5000 kronor per gång på rouletten. Det är en annan kultur som är svårbegriplig. Själv blir jag överlycklig om jag vinner 300 kronor på en maskin. Vilket jag också gjorde men jag spelade bort dom igen,,,oooops! Det är så lätt att fingrarna trycker på de där roliga små knapparna. Man blir fast,man blir besatt, det är speldjävulen som tar makten.
1-0 till mig!
Dock verkar det som att poletten äntligen har trillat ner på vissa punkter, WOW 1-0 till Caroline.
Dagens sötnos är utan tvekan lilla Enya. En barbackaritt i skogen blev det. Jag var ledsen och ofokuserad men Enya var pigg och gladd. Hon är fin hon. Hon kände verkligen hur ledsen jag var och gav mig en puss på örat när jag grät. Lilla sötisen.
Längtan
Livet går sin stilla gång med små och stora bekymmer. Våren verkar vara på intåg och som hästmänniska så vet man att detta innebär pälsfällning i mängder och brunstiga ston men även härliga uteritter på mjuka grusvägar med kvittrande fåglar och en skinande sol.
Våren är min favoritårstid. När man går utanför dörren och det verkligen känns i luften att det är vår, det är härligt! Det blir en speciell lukt ute då också. Det finns bara bra saker med våren.
Jag vill åka bort. Långt bort och länge. Jag känner verkligen att jag behöver det. Precis som min vän Sandra skrev, man behöver något att se fram emot. Vardagens tristess kan ibland göra att man känner sig likgiltig.
Nej, ge mig sol (dock inte mer än 25 grader), en strand,en pool och massa kärlek från Marcus. Det är allt jag behöver, det kan jag leva på länge.
Carpe diem
Jag hoppas att jag en dag kommer förstå det här själv och sluta upp med all oro, men just nu känns det långt,långt borta.
Tack alla ni som finns där för mig. Även om ni aldrig kan förstå mina konstiga tankar och betéenden, det gör jag inte ens själv.
Härlig dag
Idag har jag varit två vändor i stallet. Först var jag där vid sjutiden och släppte ut de små odjuren. Sedan åkte jag hem och sov ett par underbara timmar och sedan bar det av ut till Tvååker igen. Marcus och svärmor var med för att promenera. Solen tittade fram under tiden och det var riktigt härligt.
Marcus red Enya halva vägen och hon var hur duktig som helst. Jag kände mig helt trygg med att låta Marcus rida (ni som känner mig vet att jag inte brukar känna mig trygg med att han gör någonting:).
Ju mer jag umgås med Enya ju mer märker jag hur rätt den här hästen är för mig och det är en härlig känsla!
En glad nyhet idag är också att katten Milton är tillbaka!
Lite bilder
I'm back
Tänkte jag skulle försöka mig på att skriva ett blogginlägg. Det ser ut som att allt kommer att lösa sig förhoppningsvis.
Nu ska vi prata om det roliga, Enya. Den lilla sötnosen har verkligen lyckats fånga mitt hjärta. Vet ni vad hon gjorde härom dagen? Slickade mig på hakan, hahaha. Personlighet det har hon verkligen!
Jag fick frågan om jag har något träningsschema för henne och nej, det har jag inte. Jag tar allt successivt och känner efter från dag till dag hur hon känns. Jag har ingen brådska med någonting. Men oftast rider jag ut fyra dagar i veckan och rider dressyr två pass i veckan. Hon rids alltså sex dagar i veckan. Oj, herregud vad mycket hon rids tänker säkert en del utav er nu men då kan jag tillägga att MINST en utav uteritterna varje vecka är skritt på lång tygel. Jag rider aldrig speciellt hårt och min princip är att om det går bra så slutar jag och går hem.
Jag och Enya har gjort stora framsteg på den här korta tiden men vi håller fortfarande på att lära känna varandra. Vi ska ju förhoppningsvis ha ett långt "förhållande" med varandra, varför då jäkta fram något?
