Caroline Svensson

Jag vill inte hålla på att beklaga mig. Egentligen har jag ett suveränt liv. Därför blir jag så fruktansvärt trött när jag bara inte kan må bra. Varför??? Jag vill kunna glädja mig åt allt det fina jag faktiskt har omkring mig men vad jag än gör så finns den där förbannade klumpen inom mig som hindrar mig från att känna ren lycka. Jag blir bara så förbannad på mig själv. Varför gå omkring och oroa sig för saker som kan hända. Varför kan jag inte bara leva i nuet.  Jag går omkring och oroa mig för saker som kan hända om en månad,ett år,50 år eller kanske aldrig. Att förlora de jag älskar är min största fasa. Jag vet ju att den dagen kommer att komma förr eller senare, ingenting varar för evigt.  Men jag borde lära mig att glädjas åt det jag har här och nu.
Jag hoppas att jag en dag kommer förstå det här själv och sluta upp med all oro, men just nu känns det långt,långt borta.

Tack alla ni som finns där för mig. Även om ni aldrig kan förstå mina konstiga tankar och betéenden, det gör jag inte ens själv.