Well fuck you life
Jag vet inte ens om jag ska skratta eller gråta åt eländet längre. Jag vet bara att det för tillfället känns så inihelvete jobbigt att jag inte vet vart jag ska ta mig till.
Dessutom håller min magkatarr på att driva mig ännu mer till vansinne.
Nej, jag vill packa ihop mitt bohag och dra till nordligare breddgrader. Hålla kvar kontakten med de som förtjänar det och låtsas om som att resten aldrig ens existerat. Tänk att över femton år av vänskap kan betyda så lite för vissa. Otroligt, jag känner mig fan äcklad och för att inte tala om utnyttjad.
Kan inte bara alla empatilösa människor ha lite otur i livet nu istället för att bara gliida fram som på en jäkla räkmacka. Jag får helt enkelt hoppas på att uttrycket "what goes around, comes around" verkligen har någon innebörd.
You never know
If only you...
Strangers in the rain
Jag förstår verkligen ingenting. Är det jag som är konstig eller inte? I det här fallet tror jag faktiskt inte det.
Jag har så mycket tankar snurrandes i huvudet men jag håller dom för mig själv. Det är bäst så.
Jag lägger mig och drömmer fina drömmar i stället.
Otursfågel?
Varför händer det mig? Jag som verkligen försöker att sköta mina djur ordentligt. Ger dom all kärlek och omtanke jag bara kan. Jag kanske bara tror att jag tar hand om dom på rätt sätt, egentligen kanske det är mitt fel alltihop, vem vet..
Jag ska inte ta ut något i förskott men det känns inte bra. Skulle det värsta hända vet jag inte om jag någonsin vill hålla på med det jag gör igen. Jag är en människa som för otur med sig. Jag kanske helt enkelt borde bosätta mig i skogen helt ensam utan djur och människor omkring mig så att ingen kommer till skada. Eller så får jag börja umgås med vampyrer istället.
Mitt nya umgänge?
Underhållning!!
Min nya förälskelse, varje kväll minst ett avsnitt. Har ni inte kollat så gör det!
I wanna scream out loud
Såg att proppen kommit upp till KM i dressyr nu. Det har varit mitt mål i tre år nu att vara med där men nej pga vissa omständigheter så tror jag det får vara. Jag vet hur det blir och det skulle nog knäcka mit totalt, det är inte värt det. Jag hoppas på att åka bort då i stället och få en paus från allt. Vi får väl se.
Min häst är däremot världens finaste så det beror verkligen inte på henne.
love you
How do you know?
Soon to be
Jag vet inte vad jag ska skriva om riktigt. Det finns inga direkt roliga saker som inträffat och jag har inga större störningsmoment heller.
Enya mår bra och är pigg och glad. Vi ska ge oss ut på en skogstur om en stund.
Viktnedgången går väl inget vidare för tillfället. Sexton kilo har jag gått ner men just nu lockar chokladen bra mycket mer än träning så jag har nog lagt på mig ett par hekto igen men skitsamma. Åtta kilo har jag kvar att gå ner tills jag är nöjd men det tar vi tag i snart ;).
Späckat schema
Jag kan berätta att det nu tre dagar framöver är 2.5 timmar om dagen med Mr Saucedo på radio och tv. Det ni ;)
Fly with me
Det är en del som undrar om jag inte ska ut och tävla snart och varför. Tja, jag vet inte. Någon liten tävling kanske det blir snart men för mig är inte det så viktigt. Enya går jättefint i dressyren just nu, finare än någonsin faktiskt och de är den känslan som är det viktiga. Jag kanske ställer upp i klubbmästerskapet nu i höst men det beror lite på, det finns vissa omständigheter som gör att jag inte vet om jag vill vara med eller inte. Det återstår att se. Tills dess tar vi det bara lugnt och har roligt tillsammans, det är för mig glädjen att ha häst.
Bild från idag :)
Standing still
Tiden går fort men när man väntar på något så går den oerhört långsamt. Den står liksom nästan still.
Fasiken vad min dator blir varm, jag får röda märken över hela låren. Men jag tänker ju inte direkt ha datorn på bordet så att jag måste böja mig fram, aldrig i livet.
Nu ska jag åka till min underbara häst och rida ett pass, kanske skulle ta några små skutt?! Nu blev jag nervös bara för det. Marcus ska med han kan ju ha mig i en longerlina ;)
problem i livet
Sleepy hollow
By the way
Jag tycker det bästa hade varit om alla kunde sköta sig själva, sedan förnekar jag inte att det är roligt med skvaller, det tycker jag med.
Jag anser dock att det inte finns någon som har med att göra huruvida jag och Marcus jobbar, och varför. Hur mycket pengar vi har, vart vi åker, när och varför. Vem vi ringer eller inte ringer. Vill vi berätta något så gör vi det och det räcker ju att nämna det för en person så är djungeltelegrafen i full gång.
Det är skillnad på att fråga och bry sig i ren omtanke än att snoka och tala bakom ryggen.
Så nu var det också sagt. Over and out!
Nu reder vi ut det här en gång för alla!
Det finns tydligen en del som har ont av att jag har Danny som idol och gillar att gå på hans spelningar. De verkar också tycka att det är synd om Marcus just av denna anledningen!? Detta övergår mitt förstånd och gör mig jävligt irriterad. Hade det varit lika synd om honom om jag hade Agnes som idol eller någon annan tjej? Jag lyssnar inte på Danny för att jag tycker han är snygg, jovisst han ser bra ut men det är inte det väsentliga. Jag anser att han gör musik som gör mig glad, en fin sångröst, en unik energi på scen och dessutom är han jäkligt trevlig.
Jag har följt honom enda sedan hans karriär startade genom Idol och jag har pratat med honom flertalat gånger. Jag har aldrig själv bett honom om att få en kram eller en puss på kinden heller för den delen. Det är han som valt att ge mig det kanske just för att han vet att jag uppskattar honom för det han gör och inte för hur han ser ut. Skulle det vara synd om Marcus då? Jag kan ärligt talat säga att om han hade varit svartsjuk på det så hade inte vårat förhållande varit speciellt bra. Det är inte direkt så att Danny är en vanlig privatperson som jag går omkring och raggar på och hoppas kunna få, det är ju helt patetiskt. Han är min idol,min förebild, en person som jag ser upp till. Marcus är min bästa vän och mitt livs kärlek. Det anser jag vara två helt skilda saker.
Jag kommer fortsätta gå på spelningar,signeringar så ofta jag bara kan och jag skiter i vad folk tycker om det.
Det gör mig glad och är jag glad är Marcus glad så det så!
En enkel biljett
Svåra beslut. Är det rätt, kan jag? Går det att genomföra?
Hur mycket ska man egentligen våga offra för att försöka nå lycka och en förhoppning om ett bättre liv? Skulle det förändra allt till det positiva, skulle jag må bra och våga leva livet på riktigt?
Vågar man satsa, ta steget? Tänk om man ångrar sig.
Svåra val, tuffa beslut, mycket grubblerier...
(Och för er som undrar, nej jag funderar inte på att lämna Marcus ;)
please
Lovely
En liten ledtråd ;)
Hell yea
Åt helvete med rövslickare och jo tänk efter ni är precis det och ingenting annat
Åt helvete med människor som ljuger och snackar skit, kanske för att de just insett att de förlorat det bästa de någonsin haft och någonsin kommer kunna få.
Åt helvete med människor som tror de är bättre än andra och tror att regler inte gäller dom
Åt helvete med jobbiga beslut
Åt helvete med det här