Caroline Svensson

Det sägs ju att tiden läker alla sår, vet inte om jag håller med om det riktigt. Den kanske läker men det blir ändå ett förbannat stort ärr som aldrig försvinner.

Jag har nog inte vågat ellet velat känna efter den sista tiden. . .
Jag gick in på min You tube innan och kollade på mina klipp på Misan. Fy satan vad ont det gjorde. Alla känslor bara vällde fram och jag ville bara skrika. Jag har förträngt allt länge,vägrat att känna efter. Jag har inte tittat på en enda bild på henne på säkert ett halvår, jag har inte slängt en enda utav hennes saker heller för det går bara inte. 
Sanningen är den att jag saknar min lilla häst något fruktansvärt, jag är så arg på denna orättvisa värld att jag bara vill spy.
Till alla er som säger att jag är så stark, det är jag inte egentligen, jag bara förtränger allt.
Jag klarar inte ens av att lägga ut en bild på henne i inlägget för då finns risken att jag bryter ihop. Hur stark är man då?

För er som undrar, ja jag rider Enya fortfarande. Hon ska ridas ebligt veterinärens ordinationer. En veckas lugn ridning och sedan rida på som vanligt.
Än så länge märker jag ingen som helst skillnad på henne, hon är precis som vanligt...

Nu väntar pastagryta och en förhoppningsvis bra film!

Jag vet att det är många som undrar vad som hänt. Känner att jag lika gärna kan berätta det, vad spelar det för roll?  Det blir varken bättre eller sämre utav det.

Jag var på klinik med Enya i tisdags. Tanken var veterinärbesiktning och att kolla up hur hon rörde sig eftersom magkänslan sagt att det är något som inte är helt 100. Min magkänsla var rätt,som vanligt :(. Halt en halv grad vid longering och markering på böjprov på båda bak. Vi gjorde ingen hältutredning, men veterinären misstänkte spatt. Det som händer nu är att hon ska äta smärtstillande och antiinflammatorisk medicin "Butta" i två veckor och se om det hjälper. Framtiden är ännu oviss, en hältutredning kommer göras och beroende på diagnos så får vi se hur vi går vidare och om vi går vidare.
Det känns tungt,riktigt tungt. Jag älskar den lilla hästen så oerhört mycket men jag måste ju också inse att jag inte kan lägga ner hur mycket pengar som helst på en häst som inte ens är min. Och köpa henne nu är ju inte aktuellt.

Jag försöker se det positivt och tänka att jag faktiskt gjort det bästa för den här fantastiska lilla hästen. Jag litade på magkänslan och kollade upp henne. Men det gör ont i mig nu i stället.
Ibland känner jag att jag inte ska ha någon häst, jag älskar dom alldeles för mycket och de tas ifrån mig alldeles för tidigt :(







Jag ber om ett mirakel för jag älskar dig så min fina vän <3

Hur mycket ska man behöva stå ut med, hur mycket otur kan en och samma person ha egentligen? Jag orkar inte ärligt talat, nu får det fanimej vara bra....

Jag funderar på att lägga ner min blogg..... Jag känner att jag inte riktigt har motivationen och styrkan till att blogga för tillfället.

Jag är så orolig över enyas klinikbesök att jag seriöst håller på att krevera. Jag kommer inte skriva ut när besöket är för jag vill inte ha en massa frågor efteråt om det går "dåligt" men det kommer ske inom en snar framtid iaf

Jag blir så trött på människor som inte svarar på sms bara för de inte gillar innehållet. Jag är också trött på människor som är så egoistiska ut i fingerspetsarna.

Jag borde verkligen inte jobba i morgon, men jag gör väl det ändå....

Jag har åkt på förkylningen som Gud glömde eller något liknande. Ja orkar inte ens vara orolig så trött är jag. Då är det något som är allvarligt fel.

Det finns dock en liten orosklump i min mage hela tiden. Jag har beställt tid till Enya på klinik. Jag har ju tyckt länge att hon är väldigt stel och lite knackig i gången bak. Nu ska jag snart få svar på om det är något fel eller om hon helt enkelt bara är sådan.
Jag är livrädd att det ska vara något allvarligt fel på henne. Jag orkar inte med att förlora min bästa vän en gång till. Så håll tummarna allihop är ni snälla!

 Gud vad jag älskar min lilla häst! Hon gör verkligen mig så himla glad!

Helgen gar bestått av att vara sjuk. Snor i hela huvudet,hosta,feber, allmänt kämpigt med andra ord. Men jag har även hunnit med att köpa bil,äta brakmiddag hos svärmor och ta en höstlig tur i skogen på Enya tillsammans med Marcus.

Jag bjuder på några bilder från idag



Skruttis i favoritbacken


En överladdad,glad häst och en lycklig ryttarinna



Min väldigt duktiga pojkvän rider Enya i hagen.

Nu är steg ett avklarat och i morgon väntar ett jobbigt samtal till. Jag känner att jag måste reda ut det här nu, för min väns skull och för vår skull.


<3

Det känns ungefär som när man gick på dagis och man blev "utbytt" för att någon annan hade en ny fräck leksak.
Det är å andra sidan inte speciellt oväntat att det blev så här. Det är mest tröttsamt och det verkar ju utan tvekan vara min lott i livet att råka ut för gång på gång.

För att tala om något positivt så var jag ute på en underbar hösttur på min härliga lilla häst idag. Jag satt med ett stort flin hela rundan för hon var så söt. Taktade,sprang fort-fort, gick med huvudet rakt upp i luften och öronen spikraka framåt. För vissa låter detta säkert inte alls vidare kul men för mig är det en underbar känsla att känna att hon är så pigg,glad och lycklig. Jag älskar verkligen den lilla hästen !!

Man kan inte vara nöjd med allt som sker. Svenska folket har sagt sitt och det är tydligen så här det ser ut vare sig man gillar det eller inte. Nu önskar jag bara att allt tjat kan avta lite för min hjärna orjkar inte ens höra namnet "Sverigedemokraterna" en gång till.

Just nu springer min kära sambo omkring med en ljusstake som han tillverkade i skolan på typ åttiotalet. Han vill jättegärna att vi ska sätta upp den någonstans. Han är lika stolt över den som ett barn som gjort nummer två på pottan för första gången. Vad säger man!? Han är kreativ min man iallafall ;)

Idag firar jag och älsklingen nio år tillsammans. Tänk att vi stått ut så länge ;) Jag hoppas personligen att det blir 100 år till tillsammans med världens bästa människa <3

Det är ju val idag, är väl ingen som missat detta. Det verkar ju gå rätt okej. Sahlin blir inte statsminister och det var enligt mig prio ett. Jag har inte sett röken av henne nu under valvakan,,,,undra varför ;) Jag tänker inte börja diskutera mer politik här nu, vill inte ha några påhopp eller ovänner. Vi lever i ett land där man tyvärr inte får tycka och tänka som man vill! (Nej jag röstade inte på SD om någon nu tror det).

Ibland undrar jag vad meningen är med allt. Den som vet kan väl meddela mig tack!

Det är typ mitt i natten och här sitter jag och dricker kaffe!
En del säger ju att man inte kan sova om man dricker kaffe sent men det har jag då aldrig märkt av!

Jag har inte uppdaterat så mycket om Enya nu det sista men allt rullar på. Vi har börjat träna för en ny tränare som heter Anna Jemsby. Eftersom hon vill att jag ska rida Enya på ett helt annat sätt än min andra tränare så har det nog blivit lite kortslutning i båda min och enyas hjärna. Men det går framåt och på fredag ska vi träna igen.

För mig är det allra viktigaste med en tränare att hon är kunnig,lugn och ödmjuk. Jag vill inte ha någon som står och gapar i mitten, det fungerar inte på mig. Då blir jag i stället arg och tvär. Alla är vi olika!
När det kommer till tävlingar så har vi inga mer inplanerade. Vi tar det lugnt,tränar lite och har roligt tillsammans!



Life can be great when you are around people and animals you love <3

Hej

Tiden går snabbt när man har roligt eller kanske rättare sagt när man stressar bort det! Livet som en arbetande,sambo och hästägare med extrema kontrollbehov är stressande! Allt ska klaffa till 100% om inte ångesten ska ta överhanden.
Man väljer ju dock vad man prioriterar i livet och att ha häst är verkligen inte bara en hobby, det är en livsstil. Man måste oavsett humör,sjukdom och festligheter ta hand om sin häst. Den klarar sig inte utan din dagliga tillsyn och omtanke. Är man inte beredd att offra vissa andra saker så ska man inte ha häst!


Jag avslutar med att lägga in ett klipp och visa just hur underbart det kan vara att ha häst!

Jag har en stor orosklump i min mage och det känns inte bra alls :/
Jag hoppas verkligen att min otur är över och att det inte är så som jag befarar. Jag orkar inte en gång till!

Jag blir ledsen, varför måste vissa hästar bara behandlas som tävlingsmaskiner med sparkar,slag och onödig utrustning?
Tänker inte prata mer om ämnet nu men kan inte bara vissa människor tänka till lite ?! För att förtydliga mig så vill jag också säga att jag inte syftar på någon av er i min närhet,verkligen inte!

Min kropp är trött och värker. Den har fått anstränga sig nu i ett par dagar och det är det sannerligen inte van vid. Men jag ska försöka motionera den mer. Fast jag är nog för lat.

I morgon ska jag kolla på ny bil. Min vackra,underbara trotjänare kommer gå i graven och stora tårar kommer rulla ner för mina kinder. Jag vill inte, men jag har inget val! Hon mår inte bra och då är det dags att vandra vidare....

Jag är öm i baken efter att ha spenderat sex timmar de senaste två dagarna i sadeln. Men det är förbaskat roligt! Vilken tur att jag faktiskt har ett roligt jobb/fritidsintresse. Tänk om jag valt att ägna livet åt att jaga en boll i stället! Gud så tråkigt!

Jag håller på att leta ihjäl mig efter en räkning, jag har verkligen noll koll på papper och det samma gäller Marcus. Det ligger betalda räkningar och viktiga papper utspritt överallt i lägenheten, vi sätter aldrig in ett enda papper i pärmarna. Slarviga helt enkelt. Men det är ju så förbenat tråkigt att hålla på med.

Nu måste jag sova, ska upp i ottan och hjälpa fröken Strandberg att flytta. Vad gör man inte för sina vänner!?