A hero lies in you
Att inte veta riktigt vart man har människor är bland det värsta som finns enligt mig.
När jag inte förstår någonting då känner jag mig så fruktansvärt förvirrad och ledsen. Jag rannsakar mig själv till oändlighet för att hitta vad jag gjort,sagt eller skrivit för något som är fel.
Jag önskar att jag var en människa som inte bryr mig men jag fungerar inte så tyvärr. Jag vill inte vara ledsen och orolig jämt, jag orkar inte vara det. Men vad gör man?
Alternativet är att aldrig någonsin släppa in någon människa i mitt liv, att vara ensam, bara ta hand om mig själv. Men samtidigt är jag en människa som inte klarar av att vara själv. Jag vill ha människor jag tycker om runt mig, jag vill känna mig omtyckt för den jag är. Men jag vet också med mig att jag är en krävande människa på många sätt, en person som är svår att tycka om.
Jag försöker förändra mitt betéende men det är svårt för oftast så tar ångesten överhanden.
Man kanske måste lära sig att inte avsky sig själv innan man ens kan börja försöka tro på att det finns någon annan som faktiskt tycker att man är helt okej. 
