Caroline Svensson

Kan ni inte kommentera lite när ni ändå är inne och smygläser?

Det blåser i träa idag kan man säga. Det känns som att vår inglasade balkong snart kommer vara en vanlig balkong så mycket blåser det. Det är nackdelen med att bo på västkusten.

Idag har jag och Enya varit ute på en riktig ridtur för första gången på över en vecka. Enya verkade mycket nöjd över att få galoppera igen. Hon var faktiskt väldigt lugn. Det kan ha dock ha berott på det oerhört farliga och skräckinjagande vita "pudret" som låg på marken. Det verkade inte riktigt falla fröken Enya i smaken nämligen.
Under tiden jag satt där och min häst lät som en gris och gick på snedden för att en sten var vit och inte grå så började jag fundera på hur en del ryttare beter sig.
Hästar måste få vara rädda för saker som inte de känner igen. Vissa ryttare är väldigt snabba med att lägga till spöt om hästen uppvisar rädsla över något och om den t.ex hoppar till. Detta hör till hästens instinkter, den måste få lov att reagera på det viset. Tänk om någon hoppade fram och skrämde dig, du hoppar till och då åker du på en rak höger för "så får du faktiskt inte bete dig".
Jag brukar mest skratta åt Enya när hon låter roligt och går på sned. Hoppar hon till brukar jag klappa henne på halsen och lugna henne. Den enda gången jag lägger till spöt lite lätt på rumpan är om hon fryser fast och verkligen vägrar att röra sig framåt. För fram det måste dom, förr eller senare.

En häst måste få bete sig som en häst och ska behandlas med respekt. Blir den rädd och du straffar den förstärker du dess obehagskänsla inför det "farliga". Jag kan ju slutligen lägga till att det även i dessa situationer finns undantag. Om hästen beter sig farligt på något sätt genom att resa sig eller liknande måste man ju naturligtvis försöka hejda detta betéende!