Caroline Svensson

Vart har känslan och förståelsen för hästen som levande varelse tagit vägen? Har du en häst är det inte din privata tävlingsmaskin. Det är din bästa vän, någon som du kan ha otroligt mycket roligt tillsammans med men även ditt ansvar. Jag är inte en sådan människa som anser att bett är djurmisshandel, hoppning är hemskt osv, men ibland får man faktiskt tänka efter. Ett bett tror jag inte skadar hästen så länge det är rätt längd och sitter rätt och man rider med en mjuk hand. Månge rider runt med alldeles för långa bett som sitter för högt upp och dessutom är ofta nosgrimman för tok för hårt spänd.
För att inte tala om alla som rider omkring med massa konstiga bett. Jag anser att ju duktigare du är, ju mildare bett kan du rida på. Mycket handlar i grund och botten om lydnad och tålamod (det finns naturligtvis undantag).

Alla levande varelser ska behandlas med respekt. Att man medvetet kan åsamka ett djur smärta är för mig helt obegripligt och oförsvarbart.
Njut av tiden du har med din häst, vad är härligare än en skrittur i solen, eller att bara stå och känna samvaron mellan er två? Är inte det viktigare och finare än alla rosetter och plaketter i världen?

Jag kanske inte är världens bästa ryttarinna eller ridlärare heller för den delen men jag tror nog att jag har förmågan att känna med hästen. Att se om en häst mår bra eller om den inte trivs med tillvaron. Det kan jag tycka är en ganska bra och viktig egenskap :)